Aftonbladet – 31 oktober 1843, sida 2

der den underliggande klippgrunden i dagen. Vi bestiga först spetsen af den största pyramiden. De ungefär två alvar höga trapporna, dem murskiftena i den kolossala byggnaden bilda, voro fordom utfyllda med trekantiga block, så att pyramidväggen var alldeles slät utanpå. Den andra pyramiden vid Ghise har sin betäckning qvar uppe vid spetsen, och hos pyramiden vid Dagschur finnes den ursprungliga glattbeten i behåll nästan öfverallt på hela ytan, till följd af det egna sätt, hvarpå beklädnaden blifvit fästad, nemligen genom förbindning mellan sjelfva de inre blocken. Från den största pyramiden kunde alla beklädnadsblocken lätt borttagas, för att begagnas som byggnadsmaterial vid yngre anlöggningar. Jemte ett par Beduiner uppklättrade jag till pyramidens spets inom tio minuter. Der uppe bar man en märkvärdig utsigt: åt norden det vidsträckta Delta, åt vester den oöfverskådliga Libyska öknen, åt södern en lång rad andra pyramider och åt öster den trånga Nildalen samt på dess andra sida Kairo och Mokatams bergmur der bakom. Nedstigandet är besvärligare, men utan mera äfventyr än uppklättringen. Vi stannade som vanligt vid den på norra väggen befintliga öppningen, och inträdde i pyramidens inre. Vinden har under seklernas lopp sammanyrat så mycken sand på denna sida, att man beqvämt kommer till öppningen; men ursprungligen befanns den så högt upp på pyramidens glatta VäSg, alt man omöjligen kunde klättra dit, så framt icke någon serskild trappa befanns der för sådant ändamål. Öppningen och den innanför varande gången äro för öfrigt så låga, att man ej kan stå rak deri. Gången sänker sig inåt mycket brant, och är ieke blott På väggarne utan äfven På bottnen så glättad, att den inträdande ohjelpligt skulledhalka utföre hela gången, om icke sednare tiders! besökande hade här och der inhuggit Oreselbundna fördjupningar, mot hvilka man nu mera får fotfäste, så att man med tillhjelp deraf, samt