Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 3

hafva kommit, om testamentet ej blifvit stule Huru skall Denne ville kunna utträttas ådant? Jo, de kan han på den grund, att han i bemlighet be hållit det äkta, i Montbeliard röfvade testamente hos sig sjelf, och blott lemnat Vermont ett oäkta ett falskt dokument, som denne hållit för god och under tiden pantsatt hos en procentare, Vau drillan (Hr IL. Kinmanson). Denna ställning e mellan Vermont och Denneville, samt denne oc! Arthur Changiron (herr Sandberg), på hvars part han öfvergår, bildar nu en ny inveckling, som blir det femte lagret af intrig i stycket. Pjesen fortgår under de fem akterna, såsom er väf, konstmessigt randad med trådar ur alla de olika slagen af invecklingar, hvarom vi talat. Intresset är i hög grad spändt; men måste, efter upprepade representationer, blifva det ännu mera då allmänheten binnar sättas i stånd att klarare ge. nvomskåda labyrinter af så många slag. Förfärligas är scenen inne hos procentaren Vaudrillon. Mar får der veta, att denne man, om man skall trc honom sjelf, ligger djupast under alltsammans, enär han varit den, som, för att skaffa sig säkerhet för sina åt Vermont försträckta penningar, insifvit honom planen, att bortröfva markisinnans, fasterns testamente, och dertill skajfat honom handtiangaren Dennevilte. Vaudrillan tänker spela godset i sina egna händer och derpå vinna vid pass en million, sedan han ruinerat Vermont. För att vara riktigt säker, har ban vetat af denne skaffa sig sjelfva testamentet, hvilket ban nedgräft under en pgolftilja. Han känner icke, ban, att han lott gömt ett oäkta papper; och att Denneville sjel! vesitter det rätta, hvilket mot styckets slut kom