Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 2

undrar sig öfver dess smak, blir vittne till gum mans inslumrande, och känner sig sjelf litet un: derlig. Just i detta kritiska ögonblick är det som Pontois återkommer i kammaren. Han ser vakfrun, efter sin uträkning, sofva: Eulalie, som vanmäktigt neddignat bakom fruns bergåre, varseblir han icke. Nu nalkas han markisinnans sängkammardörr, ropar Couragel och instörtar. Vid dett: buller har FEulalie likväl vaknat så mycket, at hon, ehuru oredigt, märkt någonting skymta framåt markisinnans dörr. Hon går ditåt; men känner sig ännu så betagen af sömn, att hon nedlutar sig mot en skärm. Efter ett ögonblick hör man ett djupt anskri ifrån sängkammaren, hvaraf man förstår, att våld göres på den sjuka. Pontois kommer ut med det röfvade testamentet i sin hand Man ser att han lyckats. Han skyndar bort. Mer Eulalie bar märkt sin far. Hon störtar sjelf ir i sängkammaren och ser sin välgörarinna död. Gagerot och grefvinnan de Brövise infinna si; efter en stund. Den begångna missgerningen upp täckes. Testamentet har blifvit bortstulet, och — hvad ännu rysligare är — markisinnan, som förmodligen märkt oråd och velat göra motstånd bar blifvit strypt. Eulalie är den enda, som ve gerningsmannen; men hon vill icke upptäcka sir far. Hon sjelf blir starkt misstänkt för det gruf. ligaste brott; men tiger ändock, tiger obevekligt Hennes styrka och älskvärdhet i detta ögonblict iro, ehuru blott i några få drag, målade med mycken finhet och skönhet: I och med den hemska dager, som sprider sig sfver Eulalies person, och hvilken hon sjelf geom bemlighetens afslöjande kunde skingra, men