Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 2

Denna underrättelse var visserligen god för orefvinnan de Bråvise, men ännu oskattbarare för Pontois, som under hela sednare delen af samtalet stått på lur, gömd bakom en gardin i fonden, der rummets ena utgång till en korridor befinner sig. Han tar genast sitt beslut, att under natten stjäla sig in och bortröfva testamentet. Men härtill måste ett ögonblick afpassas, då han osedd kunde intränga i sängkammaren. Sådant försvårades genom sjukvakterskan, den ovärderliga fru Duplessis, som beslutit dricka kaffe, för att till sin älskade markisinnas tjenst hålla sig vaken hela natten i detta rum. Lyckan gynnar likväl Pontois. Han öfverkommer i all tysthet en opiiflaska, narrar gumman Duplessis på ett ögonblick ur kammaren, och slår hastigt och Iustigt allt sopiumet i hennes På elden som aldrabäst kokande, kära kaffe. Pontois aflägsnar sig härefter på en stund. Sjukvakterskan, fru Duplessis, återkommer; och, efter några omständigheter, tömmer hon sitt kaffe Hon tillreder sin bergere, i hvars hulda famn hon ämnar vaka. Oförgripligen insomnar hon dock i stället. Men hvad vi hittills icke omtalat, är nu det vigtigaste. Eulalie Pontois, som under de förelupna samtalen åtskilliga gånger Varit inne, med tillkännagifvande, att äfven hon ville vaka för sin goda markisinnas räkning — hvarifrån Pontois (för att hafva henne ur vägen) starkt afrådde henne, men deremot Gagerot (som visste hvad markisinnan i sitt testamente ville göra för henne, samt att den ömma, olyckliga modren önskade se henne i sin sista stund) starkt tillrådde henne — Eulalie kommer i sin ensamhet med fru Duplessis att ifven smaka på det opiiförsatta kaffet, för