Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 1

TEATER. Eulalie Pontois, Dram i 3 akter, med en Prolog, af Fredrik Souli; öfversättning. Denna intressanta pjes hör till antalet af dem, som skola fästa åskådarens uppmärksamhet, hvarken genom någon öfver det hela gjuten poesi eller utförda karaktersskildringar, utan genom en högst invecklad händelse och lösningen af en gåta, som omgifver hufvudpersonen. När man utgår ifrån denna grund — och vi tro det varahvarje bedömares skyldighet, att icke betrakta någonting, hvarken poem, roman, teaterstycke, eller hvad som helst, ur annat än dess egen synpunkt och på dess egen grund -— så måste man tillstå, att denna dram går ganska långt Sådant är också Souligs styrka. Invecklingen, kan man säga, är här blott nästan för mångfaldig. Teaterpubliken i Paris befinner sig i en ständig öfning, att vid tusentals större och mindre intrigstycken skärpa sin fintlighet uti gåtors lösning: den kundesåledes utan svårighet äfven här följa labyrinterna och leta siz ut i dagern. Men vi rädas, att detta icke är till alla delar fallet lika mycket i Stockholm. Om vi ej bedraga oss, kar ett stort antal åskådare af Eulalie Pontois hittills sett sig i den ofördelaktiga ställningen, att icke rätt begripa huru det hänger tillsammans i stycket. Pjesensinveckling, frukta vi, kan då ej undvika att synas dem mera som ett trassel, än en ren komposition, hvilket är.skada. I sjelfva verket kan man ej neka, att en författare, äfven med den klaraste och i grunden säkraste plan i sitt stycke, dock löper fara att missförstås — eller icke förstås — så snart ma