Aftonbladet – 28 oktober 1843, sida 3

då tillgöres. gg — BLANDADH ÄMNEN — Lotlerivurmen i Österrike. En tysk tidning meddelar derom nedanintagne korrespondensartikel, hvilken väl förtjenar att läsas, i synnerbet a! dem, som ännu beklaga upphäfvandet af del Kongl. svenska nummerlotteriet. Man ser nemligen af denna artikel, att af alla lotterierna nummerlotteriet likväl vidast omkring och längst ned i samhället utsträcker sina förderfliga verkningar, oberäknadt den skada det anstiftar derigenom, att staten ger efterdömet af en osedlig rörelse. För öfrigt finner man i denna uppsats ett märkligt exempel på, huru ett ondt inom samhället utsprider sig, i synnerhet då regeringsmakten sjelf går i spetsen derför. Efter allt hvad roan ser i tidnihgarne, och af resande och korrespondenter erfar, utgör lotteriet för närvarande en betydande och snart sagdt den största rörelse i Österrike. Deri spekulerar hög och låg, och det är ingen lält sak att utrota denna, den sämsta af alla omsättningsmetoder. Man bör häri se en varning till oss, att, innan det binner så långt, söka sätta en gräns för lotterivurmen äfven i vårt land, hvilken, efter de utländska förebilderna, börjat utveckla sig. Artikeln lyder som följer: En af de mest olycksbringande sjukdomar hos vårt folk är den dagligt stigande lotterispelyurmen. Med djupt bekymmer måste man erkänna, att detta. så i moraliskt som ekonomiskt hänseende högst förderfliga och fördömliga spel blifvit bland oss en passion hos alla stånd, och dess värre bekommer dagligen mer och mer näring. Först hafva vi dragningarne för de stora statslånslotterierna. som genom de stora vinster de förespegla, utkasta en stor frestelse och inlulla den verksamma fliten i fantastiska drömmar om lyckträff. Så komma dragningarne för de aristokratiska skuldlotterierna t.ex. de Esterhazyska. Till dessa slute sig de oafbrutna lotterierna på fast egendom, vid hvilket det ena bandelsbuset öfverbjuder det andra i markschreierska puffar för de säkraste vinstförhoppningar. Aldra förderfligast verka likväl de kejserliga nummerlotterierna, som lägga an på och allt mer och mer bemäktiga sig det fattigare folkets spelpassion. Kollektörerna öka sig i städerna och på landet årligen, och då deras arfvode är beräknadt i procent på vinsterna, så uppbjuda de naturligtvis hela sin förmåga för att tillocka sig spelare. Vid hvarje lotteridirektion i provinshufvudstäderna hållas månatligen två, stundom tre dragningar, och hos hvarje kollektör har man i allmänhet tillfälle att göra insats för två dragningar. t spelaren erbjuder sig alltså frestelsen att förstöra sina penningar fyra till sex gånger i månaden, och att, i förhoppning på vinsten, göra sig glada dagar eller åtminstone bortdrömma sin tid i Jjafliga förhoppningar. Dessutom befordrar detta spel den råaste vidskepelse. Hvarje fruktmångelska i Wien är tillika drömtyderska, och sjelfva kollektörerne blygas icke, att, för att tjusa det arma folket, föra drömböcker och göra s. k. kabalistiska uträkningar. Afven religionen missbrukas för att gynna spelraseriet. Så t. ex. hafva stora vallfärder blifvit gjorda till en källa, utanför Wien, som kallas Brunnl, och apprinner, under en bok, på hvars stam man vill hafva funnit skapnaden af en Mariebild. Stora skaror af lotterispelare begåfvo sig till denna källa, läste böner och stirrade i vattnet, vissa att der få se de lyckiga numren, så vida intet vid bönerne eller sättet att je i vattnet blifvit uraktlåtet. Boken har väl blifvit nedhuggen och. källan fylld, men den sednare bar iter blifvit uppgräfven och besökes nu ifrigare än nåsonsin, Men med nummerlotteriet är ännu icke loteriväsendet ändadt. En otalig mängd privatlotterier itgöra släpet till de öfriga. Lotteridirektionen beviljar remligen, mot en temligen hög afgift, tillåtelse till la slags bortlottningar, och jemte dessa tillåtna förevafves en stor mängd otillåtna. Utmånglarne af lottedlar för alla dessa lotterier utgöra i Wien en verkig stadsoch husplåga. At i bast upphäfra detta jupt rotade lottospeleri låter sig nu mer icke göra. rolket skulle sannolikt taga det illa och säga: nu emnar oss kejsaren icke mer hoppet qvar,. Men tan tvifvel är det en af regeringens mest nödgande, bristliga och politiska pligt, att efterhand inskränka etta det skadligaste af alla hazardspel och bringa et ur bruket, till dess det ändtligen kan helt och ållet askaffas. Förlusten dervid för statskassan vore i mycket lättare att ersätta och inspara, som hela komsten icke uppgår till 4 millioner floriner., — ErPiGRAmmM. En medicine studiosus i Berlin, om misslyckats, i sin examen, har i ett cpigramm jort en ganska komisk beskrifning öfver sin olycka. xaminatorer voro de bekanta läkarne Eck, Kothe, teffenbach och Yolff. Den sistnämnde fann i sin atheder, efter gifven repuls, följande versstump, hvilen vi införa i original (efter Saphirs Humorist), medan den är oöfyersättlig: Kommst Du gläcklich um die Ecken, Bleibst Du doch im Kothe stecken, Kommst bu durch den Diefenbach, Frisst Dich doch der Wolff hernach. er tttusia—Ö—uERsREss