Aftonbladet – 28 oktober 1843, sida 2

ÅTER ETT EXEMPEL PÅ SÄTTET ATT MINSKA ORSAKERNA TILL FATTIGDOMEN. I ett ögonblick, då uppmärksamheten så Iifligt ir väckt på medlen att dels förekomma fattigdomens ökande, dels afbjelpa och lindra de fattiges belägenhet, synes det vara af ökad vigt, att följa sådana delar af polislagstiftningen, som i sin tilämpning kunna motverka detta ändamål. Af ienna anledning hafva vi funnit följande nu hos Kongl. Maj:t anhängiggjorda mål väl värdt att meddelas. En fattig Kryddkrambandlare-enka, Magdalena Nordström, född Pihl, sökte för några år sedan hos Magistraten eller det s. k. Politie-, Embetsoch Byggnings-kollegium rättighet att få försörja sig med tillverkning och försäljande af bröd, nemligen icke allt slags bröd, ty att få baka sådant utgör ett serskildt privilegium, utan blott sötsura limpor och vörtbröd. Detta nekades henne likväl på den grund, att hon icke vore ägare af något riktigt bageriverk med dertill hörande salubodar; ty det är äfven att märka, att de befintliga bageriverken lära hafva salubodarne indelade sins emellan, hvar med sitt distrikt. Detta beslut stadfästade också Kommers-kollegium. Enkan besvärade sig då hos Kongl. Maj:t, som den 48 Oktober 4836 resolverade deröfver. Denna resolution innehöll, att som Enkan Nordströgs ansökning icke åsyftade Bagerihandteringen i hela dess vidd, utan endast sötsura limpor och vörtbröd, af hvilket försörjningsraedel hon visat sig vara i behof, fann Kongl. Maj:t godt i nåder tilåta klaganden, att i Stockholm tillverka och till salu hålla sötsura limpor och vörtbröd. Nu tyckte väl enkan, att hon i Kongl. Maj:ts eget utslag hade ett tillräckligt godt papper, för att oförhindradt få lefva af sin ärliga handtering. Hon började således baka. Men för att försörja sig med bagerihandtering, är det, likasom vid andra bandteringar, icke nog att tillverka bröd: man måste äfven kunna försälja det; ty om Enkan Nordström sjelf hade skolat uppäta alla sina limpor, så bade hon naturligtvis väl kunnat blifva mätt deraf för tillfället, men deremot snart haft ingenting mera, hvaraf hon kunde baka eller köpa materialier. Icke heller var hennes handtering nog stor, att det lönade sig att derför hyra en serskild salubod. Hon valde derföre det allmänna försäljningsstället, ett torg, der så väl städernas handtverkare, som allmogen från landet, enligt Kongl. Förordningen deh 28 Augusti 1834, äga att försälja vissa varor, och der dessutom, enligt Regeringens speciella tillåtelse, torr! bröd fritt får försäljas, och trodde sig äga rätt att der orubbad få afsätta sin vara, Men så tänkte icke Öfverståthållare-embetet för polisärender, som vid vissa tillfällen synes vara något mera än Konglig Majestät sjelf. Den 24 sistlidne Augusti gjorde en polisbetjent beslag på Enkan Nordströms brödförråd vid Munkbrohamnen, der hon genom en anman person höll det till försäljning, och Ofverståthållare-embelte! fann, för ordningens vidmakthållande, nödigt åbePRIEST ASEAS NANNE EEE NER