Aftonbladet – 28 oktober 1843, sida 1

ren en tron, vid hvars trappa Tu-chien redan stod. i förväntan på majestätets ankomst; vid den andra sidan hade man anbragt en stupstock, fraraför hvilken öfvermästermannen stod med bilan beredd att utföra herrskarens nådiga befallningar. Rundtomkring stod en armåe i vapen, tronen: prydnad och lagens värn. Den vise mandarinen, af hvars berättelse dett: är en öfversättning, gör med anledning af nyss nämnde anstalter en serskild betraktelse, som : sin helhet dock skulle vara för vidlyftig att an föra. Det är en omständlig jemförelse mellan Ia gar och fruntimmer, ganska sinnrikt genomförd Som slutmening tillägger han: Den kyska och närbara qvinnan finner sitt värn i sin dygd; der poförsynta och utsväfvande har behof af beskyd dare.n En otalig skara åskådare trängde sig, tyst oci allvarsam, mellan den ofantliga salens sidenklädd pelare. Den tycktes icke hafva kommit dit fö att njuta af det blodiga skådespel, som var at förvänta, utan för att genom sitt beteende ogill det. Då kejsaren visade sig, förblef den dyste och stum: ett ganska uttrycksfullt sätt att låt: förstå sin tanka när ordet är fjettradt; men onyt tigt i alla fall, ty det har ännu icke bragt någo! enrådig herrskarce till besinning vid förvillelsen afväg. Den anklagade framfördes nu nära tronens fot Det var en ung, välvext man, al reslig kropps byggnad och med ädla anletsdrag. Att sluta frå) hans manliga och lugna hållning, skulle man trot sig i honom se domaren, och ej den anklagade Har du läst vårt nådiga påbud? frågade To hu-va-bo-hu.