Aftonbladet – 27 oktober 1843, sida 3

gåner för öfrigt alla föreskrifter om sättet för kreditivet användande utgöra föremål för ett blifvande regle rjmente. Hvad slutligen beträffar den af en ledamet, vi 6:te punkten, gjorda anmärkning, att föreskriften, de Banken borde begagna första inträffande förmånlig kurs, för att betäcka den del af kreditivet, Banken utrikes ort begagnat, vore mer kategoriskt, än son behöfdes, får Utskottet upplysa, att Utskottet dermec icke velat uttrycka något annat, än att Bankostyrel sen, då den funne vexeloch handelsförbållandena så dant medgifva, skulle gå i författning om afbetalning af de å kreditivet dragna summor; hvarföre e heller någon kurs, på detta ställe, blifvit till siffrar utsatt.n Ständerna biföllo då äfven Utskottets bemställan och bestämde kreditif-summans maximum til 2 millioner Rdr i silfver, hvarjemte alla Riksstånden, i afseende på det reglementariska, biföllc ett förslag af Utskottet, att Ständernas beslut bor: de meddelas Fullmäktige, utan några bestämdare vilkor, hvarigenom hinder kunde uppstå för Fullmäktiges fria verksamhet i afseende på afbetalningen af de å kreditivet dragna summor eller förelsen dermed. Det blef endast stadgadt, att albetalningar skulle ske och dertill begagnas de tl tider, då kursförhållandena voro fördelaktiga. I Alla dessa beslut blefvo sedan lemnade i samI ma skick vid 4840 års riksdag och qvarstå såleIdes ännu till deras fulla kraft och verkan. Dagligt Allehenda upplyste äfven i samma arTtikel, att det förmenta förbudet för Bankoful!mäktige att draga vexlar, endast ägde rum så till vida, som Ständerna bifallit ett betänkande, hvari BankoUtskottet aistyrkt en motion af Biskop Agardh, att Banken skulle kunna uppträda såsom spekulant på börsen, för att sälja vexlar med kurs, i ändamål att förtjena derpå, samt köpa dylika, när kursen stode under 428. Detta afstyrkande var ganska visligt, i anseende till de serskilda omsorger och äfventyr, hvari det föreslagna bestyret skulle inledt Fullmäktige, men hindrar dem icke ifrån, att, i stället för silfvers utlemnande till 428 skillingar, lemna anvisning på ett betingadt kreditif; hvilket ock köpmannen ailltid hellre skall antaga, än han har besvär med silfrets exporterande; och hvad återbetalningen beträffar, är det klart, att den, när kursen visade sig fördelaktig, ganska lätt kunde låta sig göra på det sättet, att tillfälle öppnades för härvarande handelshus, att, emot penningars insättande hos den hankir i Hamburg, som lemnat kreditivet, få uttaga motsvarande valuta i Banken, efter kursens föranledande, utan att Fullmäktige derföre behöfde befatta sig med vexlar mellan enskilda. Endast vid en längre fortfarande ofördelaktig konjunktur kunde således en uppoffring å Bankens sida behöfva komma i fråga, men äfven det borde lätt kunna undvikas, då Banken alltid kunde betinga sig så långa terminer, att kursförhållanderna under tiden hunne jemna sig af sig sjelfva, och en sådan uppoffring måste ju Banken i alla fall vidkännas, om silfverfonden blir ä medtagen, att den skall förstärkas genom sillverköp, enär lånerörelsens inskränkande är det sista, som, enligt Ständernas föreskrift, bör komma i fråga. Det är ostridigt, att Fullmäktige halva till sin första pligt att vårda Bankens bästa; men om detta han ske lika väl, utan en svår känning för de trafikerande, så kunna vi icke fatta annat, än att Herrar Fullmäktige göra illa att ej begagna sig deraf. Vi kunne i alla fall icke lemna detta ämne, utan att nu, likasom hvarje gång då vi återkomma derpå, erinra om den sanningen, som skall vitsordas af hvarje person med insigt i den enkla naturlagen för all penningeoch handelsrörelse, att nemligen en fri ränta blir ett högst nödvändigt, men också ganska verksamt, botemedel emot en tillfällig penningebrist. Penningen är och förblir en vara, likasom hvarje annan sådan, och det är klart, att när penningebrist uppstår och räntan stiger, så strömma äfven penningarne dit, hvarest de bäst betala sig, på samma sätt, som ett stigande pris på andra varor framkallar en ökad tillförsel deraf. Den ökade vinst, som sålunda tillfälligt kunde uppstå för utlånaren, skulle framlocka och göra mången kassabehållning på enskilda händer fruktbar samt sannolikt blifva ett medel till bildande af privatta diskonteringsbolag, som, ifall de ägde förtroende för sin soliditet, endast här i hufvudstaden komme att disponera högst betydliga summor i de sammanlagda besparingar, som då skulle dit insättas; men deremot nu hvar för sig antingen äro för små, för att blifva föremål för transaktioner genom mäklare, eller också icke kunna bortlemnas derföre, att ägaren endast kan vara af med dem på kortare tider. I47 fr ot mv — Dagens bref och tidningar från de vestra orterna medför en för hela landet glädjande Pn