Aftonbladet – 27 oktober 1843, sida 1

HISTORIEN OM KEJSAR TO-HU-VA-BO-HU OCH EN LANTERNA. (Öfversättning från Kinesiskan.) (Forts. fr. gårdagsbl,) Nästan alla sjelfherrskare ha någon favoritsysselsättning, till fördrifvande af tiden, när den blir dem för lång. Det berättas om kejsar Ne-ou i riket Fa-Tsin, längst vesterut, att han spelade cittra, och om en annan barbarisk monark isamma rike, Do-mi-tjan, att han spetsade flugor på guldnålar. En annan, i nyare tider, beredde med allerhögstegna händer ett doftande breflack, och en af våra egna stora monarker, King-toul-fou, amuserade sig med att förfärdiga de allranättaste små guldbojor åt syrsor och kakerlackor. Måhända var det för att ej lemna dessa höga efterdömen utan allt afseende, som To-hu-va-bo-hu plägade sysselsätta sig, när han var för sig sjelf, med rigtningen af fyra ofantliga teleskoper, som fyra europeiska vasallkonungar tid efter annan förunnats sända honom såsom skatt. Han vände ett i hvart väderstreck, likväl icke för att göra astrologiska observationer numera, ehuru sådant fordom intresserat honom utomordentligt; utan han täcktes nu blott speja omkring på jorden om nätterna, för att utspana om Något upproriskt ljus sågs skymta fram. När han vid denna forskning icke fick i något teleskop syn på ett skapadt ting, i brist på ljus, fann han sig obeskrifligt Lycklig, gick till sängs och föll i djup och ostörd sömn. Han visste ej, att under det han lyckönskade sig öfver att finna stadens millioner invånare försänkta i djupt mörker, kringsmögo hundratusentals. blindlyktor öfverallt. Det går så alltid. När en god och nyttig sak hindras genom ett orim