Aftonbladet – 27 oktober 1843, sida 1

ligt lagstadgande, tiltgripas hemliga utvägar att nju ta det förbjudna; och som krokvägar alltid be gagnas skickligast af dåligt folk, så blir härvid de i sig sjelf goda oftast användt till förderfliga än damål. Så skedde här. Blindlyktorne nyttjade nästan ensamt af bedragare, och det sken de spridde, belyste allenast brottsliga företag och medler att utföra dem. Imedlertid fortsatte högstdensamme sina teleskopiska iakttagelser och fägnade sig hjertligt öfver att alltid ha lika mörkt i kikaren och ej upptäcka någonting. Så hade han redan fortfarit länge, då det en natt, sedan han med vanlig tillfredsstälse granskat synfilten i sina teleskoper, föll honom in att än en gång, just i detsamma han ämnade gå till sängs, kasta en blick i det utaf teleskopen, som var vändt åt öster. Men huru mila hans fasa, när ett klart skimmer omisskänneligen strålade emot honom? Han skälfde härvid i alla leder, som af en frossbrytning, och vände sig bort förskräckt. Med blotta ögat märkte han ingenting. Skygg närmade han sig de öfriga tre teleskoperne, länge obeslutsam om han skulle visa att se än en gång äfven i dem. Han liknade en från vattnet länge afvand simmare, som står på stranden och ryser vid en stänkdroppe, tills han efter lång tvekan ändtligen kastar sig hufvudstupa i djupet med ens. Alldeles så gjorde Tohu-va-bo-hu. Sedan han länge gått ängsligt Omkring från det ena teleskopet till det andra, gjorde han slutligen våld på sig sjelf, för att se in i dem. I det åt söder, norr och vester, fann han likväl allting mörkt, som förut. Denna upptäckt lugnade honom och återgaf honom modet. Men han drogs, likt nattfjäriln, än en gång tillbaka mot