Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 3

HOH, SVMIM HUCK UIISt, på all tv:ra på uppta lanUuSsvagen. Detta händer hvarje år om vintern, och deröfver blir ingen förvånad; men vid denna tid, då hvar och en godt kan förtjena sitt bröd genom arbete ute på fältet, är sådant någonting utomordentligt, och vi hafva en mycket farlig vinter att frukta. Oaktadt gendarmeriet låtsar anstränga alla sina krafter för att förekomma detta onda, har man ingen säkerhet att vänta, om icke konnngen kommer hit, ty han plägar vidtaga kraftiga ätgärder och låta hela regementer rycka ut för att omringa byar, der invånarne sjelfva blifva nödsakade att utlemna brottslingarne i rättviIsans händer. Konungen har redan i två. år efter hvarandra användt detta förfaringssätt med: största framgång och endast på det sättet kunnat. återställa säkerheten i landet. De rövare, som fångas. på detta .Jsätt, dömas vanligen inför ståndrätt och skjutas der de bo. — För en kort tid sedan meddelades, efter Svenska Minerva, berättelsen om-en process mellan bokhandlaren ÅA. Liesching i Stuttgart -och professor Haug i Tibdingen, angående hvilken Frankfurter OberPostamts-Zeitung meddelar följande rättelse: Emedan I författaren icke fortsatt den påbörjade! allmänna hiiIstoria, hvars förlag A. Liesching öfvertagit, skulle för lläggaren hafva gjort anspråk på en skadeersättning Jaf 60,000 foriner, men domstolen: fällt författaren till -lendast 6060 floriners ersättning. Vi skynda att belriktiga denna grofva vanställning af förhållandet, efIter de handlingar, kärandens advokat framlagt. -Innan något lagligt steg togs, vände sig förläggaren genom sin advokat till författaren, beräknade, den förlorade förtjensten till 8488 fl., den verkliga kostnaden till 4360 fl. och föreslog honom att, genom förIlikning, betala hälften af den förlorade vinsten och Iden heräknade kostnaden, eller i rundt tal 5000 fl. I Då författaren icke ingick på detta förslag, stämde lförläggaren honom, med yrkande, till en: början, att få ersättning för hela den utlagda kostnaden, som vid Tnärmare beräkning efter böckerna uppgick till 2549 fl. 47 kr. Tvistemålet företogs till pröfning, men svaranden har ännu icke afgifvit sin duplik. — I China, på en del-af Söderhafsöarna och i landra hedniska länder herrskar den ohyggliga seden, att fattiga föräldrar, eller sådana, som förut hafva många barn, äfdagataga sina nyfödda barn. För att förekomma så mångas död, har en herr Forbin Janson i Paris stiftat ett sällskap under namn af den Heliga barndomens förening, till inköpande af otrogna barn. Barnen i Europa och Armerika skola bilda denna förening, som kommer att delas i serier, hvardera af tolf barn, dessa i underafdelningar (sousdivisions) af tolf serier och i afdelningar (divisions) af tolf underafdelningar. Hvarje bäårn skall betala ö centimer (nära 2 sk. rgs) i månaden och dagligen bedja ett Ave Maria. För dessa bidrag skola de åt döden invigda barnen. köpas, uppfostras och bildas till missionärer, läkare, barnmorskor, lärare och prester. Föreningen har redan vunnit beskyddare bland fransyska prelater, i Belgien, England och Norra Amerika. — Bland litterära nuvåteter i Paris väcker för närvarande ett af Cousin utgilfvet fragment af Pascal, med titel: Discours sur les passions de Camdur, mycket uppseende. Det gafs äfven: en tid, då detta allvarliga, religiösa snille var en verldsmenniska. Af alla upptäckter jag i nyaste tider kunnat göra efter Pascal,, säger utgifvaren, var denna afhandling den mest oväntade; ty dess föremål är icke dön gädom liga, utan den menskliga kärleken, med dess följder af storhet och smärta, den upphöjt och dew sinnliga kärleken, sådan den på en gång talar till kropp och själ Den har: inspirerat honöm till! enafhandling, som för ingen del är öfverdrifvet platonsk, skrifven med den frihet, som egnar en filosof och verldsmaån, och med denna djupa kännedom af menniskobjertat, som man icke hemtar ur böcker. An. mer — detta sällsamma verk innehåller till och med kärleksreglor, visserligen helt olika Ovidii, dock alltid sådana, som igenom sjelfva sin finhet förutsätta en erfarenhet öfver medelmåttan. Jag vet icke om jag irrar mig, men mer än på ett ställe tycker jag mig ännu känna slagen af ett förvirradt hjerta, och i den kyska och innerliga känsla, hvarmed författaren målar denna mystiska tjusningsmakt, som han kallar en stark vänskap, tror jag mig förnimma det naturliga ekot och den hemlighetsfulla uppenbarelsen af eh böjelse, der Pascal synes hafva kännt för en person utr stora verlden. Man yttrar sig icke så öfver en känsla, om man icke bär den i sitt hjerta. Det är icke troligt; att jen mån som Pascal, blott till tidsfördrif eller af sinne för det sköna, skrifvit en aftandling som denta: Pascal skref aldrig annat än uUnder ingifftelsån af en oemotståndlig känsla, från hvilken hän frigjörde Sig, i det han gaf den form och uttrycka 20 SxT9Y — Då den judiska Försonings-festen nyligen firades i Frankfärt a. M., har mån gjort den anmärkningen, att den äldste chefen för buset Rothschild, i trots al sina tillryggalagda 70 år, biviståde sina trosförvandters. andaktsöfningar i synagogan I 43 timmar, utan att taga den minsta förfriskning, hvarken åf måt eller Öryck. En betjent räckte honom blött stundöm en frisk blomsterbukett. Så exemplariskt detta iakttagande af judiska lärans gamla stadgar än är, så öfverträffas likväl gubben deri af en af sna brorsöner, en 46:årig yngling, — SCBAHEN AF PRRSIEN. Tvenne fransyska officerare, Hrr Delacroix och Pignon, hvilka i fyra är varit i persisk tjonst, men nu befinna sig i Eriwan, på återvägen till fäderneslandet, beskrifva på följande sätt Persiens regent: Schah Mohammed är en sjuklig man, Utan all kraft; han byser öfverdrifven fruktan för Ryssland och vågar ej neka ryska sändebudet i Teheran, grefve von Mebem, någonting. Medan han, liksom den unge sultanen i Konstantinopel, föredrager barems och bordets nöj n framför statens angelägenheter, Skötasdessa helt och hållet af visiren. Men denne är emot reformerna och bar till och med för egen person bibehållit landets gamla drägt, hvaremot schaheD och de flesta af bkans embetsmän bära europeiska rockar. Visirens hat emot förändringari nyare tidens ända har också hindrat abbå Rival, som ankommit till Eriwan. med de fransyska ofticerarne, från att uppfylla ändamålet med sitt vistande i Teberan: Han både af schahen fått uppdrag, att derstädes anlägga en skola för den persiska adelns söner, efter europeiskt mönster, Schahen ville till och med låta honom undervisa sin äldsta son i franska språket; men då abbeen ankom från Smyrna, der han äfyenledes irättat en skola, till Teheran, satte visiren sig