Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 3

Inet ej sller bestämdt af Husbergs yttrande, om han I varit serskildt tillförordnad försäljningsman, eller om han haft befattning med karteförsäljningen, till följd af något enskildt uppdrag af hr lagman Elfving; likväl förmodade vittnet detta sednare, emedan Husberg antydde, att kartorne bekommits i liqvid med hr lagmannen Elfviog. Till denna framställning svarade vittnet genast, att vittnets behof af karta sigillata icke uppginge till 50 Rdr-Bko om året, enär vittnet sällan eller aldrig använde andra än skrifkartor, för biläggning med rättegångsskrifter, och de reverser eller andre handlingar, som vittret någongång för inteckningssökande eller i andra ändamål vid domstolarne företedde, vanligen af expeditionshafvanden försågs med kartor. På Husbergs fråga, huruvida någon af vittnets bekanta kunde vara i behof af kartorne, nämnde vittnet magistratssekreteraren, men med tillägg, som antydde, att äfven hos honom var föga utsigt till af. sättning. Vittnet följde sedan Husberg till hans logis hos traktör Jonsson, hvarest funnos hästar för Husbergs räkning ankomne och förespände, då Husberg afreste från staden. Annu ett bref, som lemnades obesvaradt och angick ofvannämnde testamentstyvist, hade vittnet från Husberg bekommit, och slutligen ett bref från Carlshamn med utanskrift till vittnet, skrifven, som det ville synas. af Husbergs hand. Denna skrifvelse, jemte tillhörande k. vert, öfverlemnade vittnet till domstolen. Vittnet ansåg den nemligen hafva haft för afsigt att förmå vittnet förtiga den enda upplysning han hade att i saken meddela. Vittnets skrift erinrar slutligen, att ehurz vittnet flere gånger haft förordnande att förvalta Säfvedahls härads domsaga, vittnet dock icke förrättat något lagtima ting förr än höstetiden sistlidet år, och att vittnet således icke varit i tillfälle, att, i följd af dessa förordnanden, använda andra kartor, än skrifkartor, till högst obetydligt belopp, äfvensom, att de biläggningskartor, som för expeditionen erfordrades, af vittnet uttogs å landtränteriet i Götheborg, emot borgen af fältkamreraren ÅA. Ekström. Det framlemnade brefvet var af följande innehåll: Tit! En af tit. gamla bekanta, som nu vill vara okänd, var för några dar sedan i Wexiö och åhörde ransakningen mot Husberg ms. fl. Ett vittne, som efter mitt tycke borde: anses som part och troligen blir det, sade, att: Huskerg. i förtroende för honom omtalat, att han till-tit. lemnat kartor för 3,000 Rdr Bko. Husberg förklarade denna uppgift för alldeles sanningslös. Han sade sig aldig ha talt med tit.-om -kartor — imedlertid beslöt rätten att tit. skulle höras som vittne och härom har jag velat underrätta, fullt öfvertygad, att hvad vitnet sade var osanning och att Husbergs förklaring är riktig. En redlig vän. och befanns å inre sidan af detta bref, hvilket syntes bafva blifvit hoplagdt och med munlack försegladt, för att utan kuvert afsändas, skrifvet med samma styl, som fauns i sjelfva brefvet, denna utanskrift: Herr häradshböfdingen A; W. Björk, egenhändigt. På kuvertet, som hade; Carlshamns poststämpel för den 28 Maj, fanns med ledig handstil skrifvet: Häradshöfdingen, högädl!e herr A. W. Björck (ankom den 34 Maj 1845) Göthebörg. Vittnets åsigt, alt förestående skrifvelse utmärkte, att vittnet icke borde meddela den upplysning vittnet kunde lemna, synnerligast grundade sig på dev i brefvet förekommande, serskildt understrukna, uttryck: Han sade sig aldrig ha talt med tit. om kartor,, jemförd med brefskrifvarens yttrade öfvertygelse, att den af Husberg sålunda afgifna förklaring vore riktig. Aktor uppgaf sig igenkänra Husbergs stil å kuvertet och vittnet anmärkte, att sjelfva kontexten i brefvet, äfvensom å inre sidantrderaf befintlige utanskrift, syntes vara af annan, honom obekant person, skrifven. Do af notarien Meurling i dess skrift framställde frågor upprepades mnu för hr vice häradshöfdingen Björck, söm i anledning deraf, intygade, atthans samtal med Husberg inskränkte sig till hvad vittnets attest innehöll. Aktor begärde få till vittnet framställde följande frågor: 1:o Hvilka och huru många voro de personer, om hvilkas förbättrade förmögenhetsomständigheter Husberg, På sätt vittnesattesten upptager, sökt underrättelse hos vittnet? Vittnet kunde icke, enär brefvet, hvari förfrågan blifvit framställd, vore förstördt; erinra sig vidare, än att de varittre eller högst fyra och, som vittnet, ehuru icke med säkerhet, erindrade sig, en bland dem, stadsmäklaren, dispachören Ölisch. -Brefvet hade icke håndlat om annat, än erbållandet af berörde upplysningar. 2:60 Hade vittnet sig bekant, huruvida Husberg, då han sistlidet år gjorde besök hos vittnet, nyligen kommit bit till staden, eller någon längre tid före besöket sig härstädes uppehållit? Vittnet antog att Husberg nyss förut ankommit till:staden, så mycket -heldre,: som Husberg dervid berättade, att han i Götheborg icke hade någon. anpan bekant, än vittnet. 3:0 Berättade Husberg, hvarifrån hän då kom och omtalade han ändamålet med resan hit till staden ? Vittnet ville påminna sig, det Husberg sade sig komma från Stockholm ; men om anledningen till hans härvaro hade vittnet icke någon annan upplysning att meddela, änden: vittnesattesten innehöll; tilläggande dock vittnet, att det, icke då men efteråt, sedan åtalet mot Husberg blifvit bekant, fattat misstanka, att ändamålet med Husbergs resa och besök varit, alt bereda sig utväg till försäljning af falskt stämpladt papper. 4:0 Uppgaf Husberg till beloppet och serskildastämpelvärdet, de kartor han viile färsälja, och syntes han misslynt, då vittnet ickeville på den erbjudna handeln ingå? Vitinet mindes bestämdt, att hyarken. kartörnes totalbelopp eller deras serskilda -:stämpelvärde. vid tillfället uppgafs och kunde icke heller hos Husberg förmärka någon misslynthet i följd af vitthels vägran, att ingå på hans anbud; hvarförutan vittnet, på vidare: tillfrågan, utsade, att vittnet icke kände något, som kunde lända till upplysning, rörande de öfrige tilltajade, hvilka voro för vittnet. alldeles obekanta, med undantag af kronofogden Crona, hvilken vittnet för lera år tillbaka en gång träffat på bruket Diö iKroOobergs län. Rätten beslöt, med wv.; häradsh. Björcks begifsande, att det af honom:inlemnade brefvet skulle åtfölja protokollet till urti,a:t ngsrätten i Wexiö. Emot sistberörde protokoll ville t, f. åklagaren hafvå anmärkt, att han icke -Vid kämnersiätten yttrat, det han å kuvertet igenkände Husbergs handstil samt att kontexten i brefvet var skrifven af annan för horom obekant person, utan-i stället att han å kuvertet : yCckte sig igenkänna Hu s handstil -och: stilen : i 6