Aftonbladet – 24 oktober 1843, sida 1

SN ———— —SOmw— — KK K 00 ———— mar med två hjerfan i brand, är en skänk af brud summen och bäres inuti muffen. För öfrigt är strumpor och skor de vanliga, ehuru de förra är vidare och de sednares plösar bättre utkrusade är vanligt. : Bröllopsskaran undfägnas nu af värdfolket mer bränvin ur medförda kaggar, innan tåget sker til kyrkan, men då skriftklockan sättes 1 gång, ske 3fven uppbrottet till helgedomen. Främst gå brudgummen med afmätta och allvarliga ste3, oci mottages han af hela allmogen med blottade huf vuden och nickningar, hvarpå han dock ej fäste något afseende. Efter honom komma presten oc de öfriga utan någon bestämd ordning, dock me den iakitagelsen, att brudsäterkarlenn, brudsätran man, skall vara i beredskap att uppvakta brud gummen med förvarandet af dennes hatt och fram lemnandet af dennes psalmbok, då tåget hunni fram till altaret. När karlarnes procession är slut vidtaga brudpigorna, som kunna vara ända till 3 åa 50 stycken, två och två i ledet. TIspetsen fö dem går spögubben med sin oskiljaktiga läderkar bas i handen, och straxt efter gem bruden, åtfölj af brudsätran och de öfriga qvinliga gästerna. Vid kyrkoporten står fattigbössan, hvilken en trä utskuren och målad figur håller i handen, oc kallas denne Lazarus. När nu jbrudgummen kom mer fram till denne, får han ej glömma att stic ka några slantar i magen på Lazarus, innan ha vidare fortsätter sin vandring, men alla de öfrig gå helt trankilt den arma karlen förbi. Vid in trädet i kyrkan släpper brudgummen, äfvensor bruden då hon kommer, några slantar i dörre pro felici rediltu och fortgår så opp till koret, de han först vänder sig om och gör en reverenc