SKIZZER FRÅN DALOM. I. ETT BONDBRÖLLOP. Bland de minga egenheter, som utmärka Dalarne framför de öfriga af vårt fäderneslands provinser, äro dock de, som röra sjelfva folkets seder och bruk, minst kända af allmänheten. Visserligen företagas årligen talrika färder till dessa trakter, och sommarmånaderna hvimla landsvägarne af resande, som i nästan alla riktningar genomströfva det vackra landskapet; men dessa kunna dock icke på dylika korta utfärder inhemta några säkrare underrättelser om allmogens hemlif; uppfatta också endast de i ögonen fallande olikheterna mellan denna och den de hvar i sin hemort lärt känna. De skrifklådige af dessa resenärer upprada sina minnen på papperet, sätta sig så till doms öfver de serskilda socknarnas olika skaplynne, och komma sålunda till domslut, hvilkas öfverensstämmelse med det verkliga förhållandet temligen likna den blindes domslut om färgerna. Oss veterligt hafva inga skildringar ur Dalkarlens hemlif offentligen sett dagen, och derföre torde ej några skizzer derur vara en och annan af våra läsare ovälkomna. Händelsen gjorde, att upphofvet till dessa anspråkslösa anteckningar kom att tillbringa några år af sin ungdomstid i Österdalarne. Under denna tid hade han tillfälle att dels sjelf, dels genom trovärdiga underrättelser af infödde, taga någon närmare kännedom af Dalkarlens husliga lif. På äldre dagar tagas nu de gamla anteckningarna fram ur gömmorna, gilvas en litet mera samman