Aftonbladet – 21 oktober 1843, sida 3

jindränker dessa i smält talg, hvartill något harts är Iblandadt, drager dem på smaländan och passar det Jandra rörets storända tätt deröfver. Den pressning I filten dervid erhåller är, jemte fettet, tillräckligt att lalltid bålla! vattnet från att läcka, äfven om rörens ändar någon: gång vore litet orunda, och en 40-årig erfarenhet med 20 I vattentryck skall hafva visat ananvändbarheten häraf. — JORDBÄFNING I RaGusaA. Det förfärligaste af alla natur-fenomtn, — skrifves från Ragusa den 46 September — jordbäfning, hvarigenom vår gamla stad år 4667 blef nästan alldeles förstörd, har åter hemsökt oss, den 14 dennes omkring kl. 5 e. m. Anda till kl. 2 e. m. följande dagen kände vi 9 mer eller mindre häftiga stötar. Efter den första störtade invånarne förskräckta ur sina hus, och afvaktade, irrande af och an på gatorna, med bäfvan sitt vidare öde. Efter andra stöten stängde man hus och bodar, och den förtviflade befolkningen strömmade ut ur staden, för att åtminstone rädda lifvet ur den hotande faran. I förfärlig ångest tillbragte vi natten, ingenstädes fanns lugn, ingenstädes säkerhet; jordstötarne förnyades flere gånger; de förtviflade menniskorna lågo på knä på marken, och anropade himlen om räddning. I daggryningen, och efter den 9:de stöten, återvände vi åter till staden. Vi hafva utstått mycken ångest, dock, tack vare den gudomliga försynen! icke någon betydande skada, utom det att några hus blifvit skadade.n a — Vid drottning Victorias ankomst till Brässel, tilldrog sig på jernvägen följande sällsamma uppträde. Borgmästaren i den förstad, inom hvars område jernvägen är belägen, ville hålla det vanliga emottagningstalet till drottningen, men ministerrådet förklarade, att borgmästarne i staden Briässel skulle hålla det, hvarpå samtlige ledamöter af förstadens magistrat på sjelfva jernvägsgården nedlade sina embeten. — Den bekante furst Piuckler Muskau har nyligen sält sin stora egendom och präktiga slott Muskau till förre intendenten för spektaklerne i Berlin, grefve von Redesen. Köpesumman uppgifves till 1,500,000 thaler, och dessutom en årlig lifränta till fursten, af 47,000 thaler. — MORDBRÄNNAREBAND I ENGLAND. I fabriksdistrikten herrskar för närvarande stor fruktan för ett band af mordbrännare, som skickat en mängd bref, innebållande hotelser till fabriksägare, och äfven redan gjort till en del lyckade försök att förstöra tvänne fabriker. Det ena af dessa nidingsverk utfördes emot en del af ett gasverk i Sheffield, tillhörigt hr Ibbotson, hvilket sprängdes i luften medelst ett slags helfvetesmachin. Ett dylikt försök gjordes några dagar derefter emot en annan fabrik i samma stad, der sågblad tillverkas, men misslyckades. En belöning af 1000 L. har blifvit utlofvad åt den, som kan upptäcka gerningsmannen. — Riz,A Pascna. Hittills har väl ingen af turkiska rikets store i sin person förenat så mycken makt och så många titlar, som den närvarande seraskieren Riza Pascha. Uti den storherrliga firman, hvarigenom han utnämndes till seraskier (öfverbefälhafvare) öfver hela turkiska armeen, och muschiererne (paschar af-tre hästsvansar) af alla slags vapen ställdes under hans kommando, uppräknas alla hans värdigheter, neml. seraskier, president i öfverkrigsrådet, guvernör öfver Konstantinopel, general en chef för de kejserliga garderne, muschir af palatset eller öfverhofmarskalk. Redan förut hade han af sultan blifvit anförtrodd generalinspektionen öfver armåen, Detta ärj första gången hela turkiska armåen blifvit ställd under en chef; förut stodo linietrupperna, garderna, ar-—: tilleriet, irreguliera trupperna etc. under olika chefer, som icke berodde af någon högre befälhafvare, utom i krig af den då-för tillfället utnämnde generalissimus. Om denne mans ovanliga uppkomst — han bar, såsom man vet, börjat sin bana såsom apotheksgosse — I: innehåller ett bref från Konstantinopel, infördt i en tysk tidning, följande: Saltan Mahmud genomvandra-! de en dag, förklädd, som han ofta brukade, Konstan-: linopels gator. I en bod wid Misir-Tscharse (apo-l:! tekstorget), der han gick in för att hvila sig, såsom ! man brukar i Orienten, gaf han sig i samtal med j bodgossen, och erhöll af denne hastiga, qvicka svar, hyilket iså mycket behagade sultan, att han lät upptaga den unge Riza — så hette bodgossen — bland i f de storherrliga pagerna. I seraljen förstod Riza, att genom sitt snille ännu mer vinna sin herres gunst, och blef efterhand utnämnd till bey och sultans gehei-! mesekreterare. Rizas hestiga stigande skulle naturligtvis ådraga honom många afundsmän och förmodli-: gen har det äfven varit en orsak till de mångfaldiga rykten, som blifvit satta i omlopp rörande hans förhållande till sultan Mahmud, hvilka rykten så mycket , lättare blefvo trodde, som onaturliga laster af alla!. slag icke äro sällsynta i Orienten. Efter sultans död steg Riza ifrån bey till muschir pascha eller öfverhof-1 marskalk hos Abdul Meschid. Hans närvarande förhållande till sultaninan Valide, hvarom så ofta varit taladt, är likväl icke mera bevisadt än ryktena oml hans fordna förhållande till sultan Mahmud. Att Riza med allt hvad man säger om honom, är ena man I med snille och talang, derför borgar såväl hans ovan-!. liga karrigr, som de reformer han redan infördt. — EN nEGers usrt. En nyligen i London ut-j: kommen skrift: Bref från New York) berättar följande händelse, som bevisar att negrer finnas, hvilka, i trots af de amerikanska slafegarnes påstående, att de iro idioter, kunna visa lika stor slughet, som mången hvit man. En hr S. hade köpt en slaf, vid namn Zeek, som rymt från sin egare, för godt pris, men med vilkor, att han sjelfskulle taga reda på rymmaren. En neger. som kaliade sig Samuel Johnson, hörde köparen i Philadelphia göra förfrågningar efter Zeek och ; sade till honom: Jag känner honom lika bra, som 1 jag känner mig sjelf; han är en oduglig slyngel, och det är bättre att vara honom förutan, än att hafva honom. — Tror ni det? — Ja, om ni gifvit hvad ni nyss nämnde för honom, så har ni kastat bort edra penningar. Han är en lat, oduglig stackare, och ni gjorde I, bäst, om ni sålde er rätt till honom åt den första,som vil le köpa honom., Efter något ytterligare samtal erkände Samuelyatt han var broder till Zeck. Hr S. rådde honom att köpa rymmaren, men Samuel påstod att han var ett så fättjerullt och dåligt kreatur, att han ej kunde hafva hägon nytta af honom. Hr S. började anse sitt köp för så dåligt, att han bjöd ut Zeck för sextio dollars, Samuel ingick ändtligen, med skenbar likgiltighet, på .