Aftonbladet – 21 oktober 1843, sida 2

hafva sitt tillhåll. Man skaffade sig flickor, punsch och ett gammalt positiv. Intet fattades för att göra glädjen fullständig. Ett par af kavaljererne, som kände sig besvärade af qvaimet i danssalen, gingo ett ögonblick ut på gatan, för att svalka sig. Någon förbigående hörde dervid den ene trashanken yttra till den andre: . — Ack, min bror, kan väl något vara herrligare i verlden, än musik och vackra flickor! Natten var långt liden. Felix smög sig ifrån sina gäster. Han ville företaga en liten promenad, helt ensam, kring Stockholms gator. Det gick imedlertid icke så ordentligt, som det borde, ty benen ville icke bära vandringsmannen. Man åstår, att bränvin och punsch, i ymnighet förtärdt, medför sådan verkan. Efter åtskilliga granna krumbugter och kryssningar, föll Felix i en rännsten, och der blef han liggande. Hände sig så, ett par timmar derefter, alt en annan muntergök, en gentil herre med tulubb och bottforer, kom raglande framåt samma gata, och som den förutnämnde fallne bjelten just låg midt i hans väg, stupade ban öfver honom. Åfven han blef qvarliggande. Alltså slumrade två personer den julnatten i samma rännsten. Vi veta redan hvem den ene var. Den andre . . . . ni skall straxt få veta det. Det hade varit något för en tänkare, att betrakta de bägge sofvande: den fine herrn, med helsa och välmåga tecknade i hvarje drag, 1yckans gunstling, som, så snart han förmår att resa sig, utbyter denna hviloplats mot mjuka bolstrar,