Aftonbladet – 21 oktober 1843, sida 2

antingen det var fråga om alt snatta några äpp len från en mångelska, eller alt hexa bort en oci annan tolfskilling från någon närsynt och enfaldi; bonde. Så hade nu Felix, utan att egentligen vilja det verkställt den hotelse, han en gång gjorde i et ögonblick af förhastande och öfverilning, och utar att riktigt veta, huru det gått till, nästan emo sin önskan, blifvit hamnbuse, eller, om man hel: dre så vill, lazaron! . so so to rt ee rs eh Den 24 December, det vill säga sjelfva julafton klockan omkring tre eftermiddagen, vandrade Fe lix ganska tankfull, i sällskap med en kamrat genom julmarknaden. Hans matta blickar vorc riktade mot jorden, och hela hans yttre menni: ska bar en stämpel af slöhet och likgiltighet fö allting. Hvarken gipsdockor elter käpphästar eller blecksablar, eller tennsoldater kunde fingsl: hans uppmärksamhet och rycka honom ur sir dvala. Man skulle kunnat tro, alt det var guk. ben Diogenes, uppstånden från sin graf, för at ånyo söka mMenniskor. Endast lyktan fattades ty rocken var så trasig, som en kynisk filoso någonsin kunde önska. Plötsligt lifvades hans själlösa ansigte, hans ög: glänste, vår filosof böjde sig hastigt ned, uppto; något från marken, bad sin vän följa sig, oci skyndade bort, långt bort från marknadsplatsen Felix hade funnit en skatt: tio riksdaler, e! liten mamsells julpengar, borttappade under de; ljufva förvirringen vid besvarandet af en älskare helsning. Nu blef det en fröjdefull och rolig julafton p krogen Krypin, JM 986, hvarest Felix brukad