Aftonbladet – 21 oktober 1843, sida 1

FÅR OCH SÖN ?). AF HARALD CECIL. Det lif vår hbjelte nu började föra hade eu ganska skadligt inflytande på hans karakter och lymne. Alldeles lemnad åt sig sjelf största delen af dagen, tillbringade han sin mesta tid med att sofva eller slå dank, och att göra skälmstycken. Om en fönsterruta klingade, om en gammal vördnadsvärd katta hade förlorat svansen, om en karrikatyr stod tecknad på muren i förstugan, så hade alltid Felix varit framme. Någon gång föll det auditören in att lära Felix mores, när klagomålen öfver den zemene Pojkens uppförande blefvo alltför högljudda. Han kunde då för honom hålla sådana kärn ulla tal, som t. ex. detta: — Hör på, ditt kreatur! Man säger att du aldrig tar dig för något nyttigt, utan bara har för dig knep och odygder, man talar om att du halfva dagarne sitter och läser romaner och annat skräp, eller slår kronvägg med andra tjufpojkar ner vid Kornhamn eller på Tyska kyrkogården... Skall jag då icke ha annat än förargelse och förtret för din skull?... Hvad! redan hål på knäna på dina byxor, som jag gaf dig i förra veckan, och sel rocken är full med fläckar. Jo du är mig en ljus gossel... Du har visst inte en gång tvättat dig i synen i dag, du ser ut som ett svin och ingen menniska... Och hvilka händer! Isch! hvad har du rotat i för styggelse? Far du då ingen aktning för din kropp, menniska? Besinnar du inte, att den är bostad för en odödlig själ, och att du således bör vårda den, om du vill behålla det minsta grand af menniskovärde? -.. Gå och tvätta dig, hyfsa dig, låt laga dina byxor, och visa dig aldrig mera på det här viset! Förmaningarna beledsagades ibland af en och annan kraftig örfil. ) A. B. N:is 242, 943 och 244.