tillämpning vore främmande för hans egen landt; I hushållning. — Lorden anförde nu bland annat, att under loppet af de två eller tre sistförflutna åren hade han jemte hans fader och deras arrendatorer nedlagt i jorden, för att bereda täckta diken, närmare tre än två och en half millioner legel, och sålunda antydt sitt förtroende för ett stort experiment och sina förhoppningar på dess utgång. — Han ingick derefter i en mängd vidlyftiga beräkningar, för att visa nyttan af dessa anläggningar, hvilka framförallt måste vara af väsendtlig vigt i ett så fuktigt luftsteck som England. Hans upplysningar häröfver mottogos med mycket bifall. Sedermera vidrörde han stängselJanstalterna, på ett sätt, som visar att mani StorTI brittanien, der häck och dike utgör vanliga hägnadsmedlet, snarare bar för mycken stängsel, än för liten. Lord Stanley anmärkte att särskilda Thägnader kring 3 eller 2 acres (4 acre—28 kappland) ej vore någonting ovanligt, och att man äfven ej så sällan finge se fullständig hägnad omkring en enda acres jord, ja, omkring 34 acres. Att utbryta dessa hägnade tegar och lägga dem tillsammans i större fält, vore för engelska jordbruket en vigtig angelägenhet. — Det händer Biet, Minerva och Statstidningen någon gång, att låta genom förtroliga meddelanden eller vissa utländska tidningsfyllnader locka ut sig på naturforskningens och de exakta vetenskapernas fält, och att derifrån bemföra högst underbara upptäckter. Publiken står hos dessa små utflygter af Minerva och Statstidningen redan i skuld för konsten att förvandla hafra till råg. Macferlans trilla, Weschniakofts perpeluum mobile, m. m.; i dag kommer den i förbindelse hos Biet för en naturhistorisk märkvärdighet från Nordamerikas urskogar, af efter allt utseende lika stor vigt som de nyssnämnda. Det är det underbara nKe-ko-ka-kin, ett djur, af samma egenskaper som kanguru, hjorten och rofdjuren — i förening. Det hoppar på bakbenen och svansen, som kangurun, har horn, tänder och läckert kött som hjorten, men klor och pels som rofdjuren. Det lärer vara stort som en oxe, ty det uppgifves väga 6 centner. För öfrigt låter det tämja sig och begagnas redan som husdjur af Indianerne, hvilka, som annars är bekant, icke hålla några sådana. Med ett ord, det är så många hittills oförenade kännemärken från skilda slägten hos detta djur, i trots af den naturforskande Andebons, namn, hvilket åberopas som auktoritet för berättelsen, att den bar alltför mycket af en hoax för att kunna antagas utan reservation. Med detta förbehåll är den i alla fall rätt rolig att läsa, hvarföre vi införa den: — — Jag hade icke hunnit fyrahundrade steg från mina kamrater, hvilka sökt skydd emot regnet och blixtarne, då jag till min förskräckelse hörde, ej långt från mig, ett besynnerligt skri, liknande en menniskas nödrop, men vida starkare. I första ögonblickä visste jag ej hvad jag borde företaga, då jag ingenting annat hade på mig än småhagel; dock beslöt jag att närma mig hållet, derifrån skriket kom, för att efterforska dess anledning; ty jag visste, att dess uthållighet och styrka snart skulle tillkalla mitt sä!l skap. Nu märkte jag djur, som rörde sig mellan träden. Varsamt nalkades jag och såg tvänne djur, som antingen lekte eller stridde: de syntes oerhördt höga, då de stodo på bakfötterne, hvilka, såsom jag sedan erfarit, de alltid sitta på. Snart ankommo mina vänner. Vi beslöto ett anfall, och emedan djuren nu voro trötte, hoppades jag att fånga ett af dem lefvande, ifall de icke befunnos alltför vildsinta. Då vi gingo emot dem, reste de sig i sittande ställning på bakdelen, höjde frambenen och hotade att anfalla oss. En af sällskapet blef rädd, sköt derföre det ena, och det andra djuret lopp i ögonblicket undaa med de mest förvånande språng. Jag har aldrig sett något dermed likt kreatur: Buffeln eller Bergeldsdjuret kunna ej jemföras dermed. Men för att ge något begrepp derom, måste jag likna det vid en Känguruh, från hvilket det imedlertid vida skiljer sig. Det sitter, såsom denne, på bakbenen. Svansen (Hale), omkring tio tum lång, liknar någorlunda fårets, och midt om lifvet bär det en köttig ring, tolf tum bred och åtta tum tjock uti midten. Denna ring frambringar (?) en stor mängd olja. Frambenen eller armarne äro korta, väpnade med skarpa klor. Djuret springer endast på bakfötterna. Det har två horn på hufvudet, liknande bjortens, men emdast af48 tums längd. Hufvud och tänder likna bjortens: skinnet är deremot det skönaste mörkbruna pelsverk, jag någonsin sett. Det exemplar vi skjutit vägde mer än 6 centner. Från hufvud till yttersta svansen var längden nio fot och fyra tum, hvilken storlek syntes vara den fullvuxnes. Knappt hade vi skjutit, så ankommo Indianer, lockade af knallen. Tolken talade med dem. De sade att djuret heter Ki-ko-ka-ki eller Löperen: det föder sig al gräs, örter och löf. Då vi flådde det, begärde Indianerne en del af köttet; vi kokade deraf och funno det förträffligt; det var mycket hvitt och mört, liknade kalfkött till smaken, men ringen kring medjan bestod så att säga helt och hållet af olja. Vi följde Indianerna till deras by och sågo der sex dylika djur tämda. Tvenne unga, en hane och en hona, köpte jag för glasperlor, och tänker vid första tillfälle skicka dem till Fort Unionp. — ÅTT GÖRA REGNBÅGAR. Denna vackra och för teatrarne nyttiga uppfinning fordrar en liten apparat, bestående af en jernbleckslåda, i hvars ena, uppstående sida, en s. k. prismatisk lins, bestående af en väl polerad kägla af flintglas, blifvit inpassad. Midt emot denna lins är i lådans andra sida anbragt ett hål, genom hvilket ett stycke komposition för briljanteld kan införas. Utanför linsen befinnes en traltformig skärm. Då nu briljantelden inuti lådan antändes, bildar det genom prisman utströmmande skenet en cirkelformig regnbåge på den vägg i rummet, mot hvilken prismat är vVändt. På teatern kan man naturligtvis genom någon tillställning dölja nedra halfcirkeln af bågen, för att låta endast den öfra Synas. — Såsom bekant är, finnes ännu på Frankrikes kuster s. k. Naufrageurs, d. v. s. personer, som lefva af det byte, hafvet uppkastar efter stormar och mr dhuRneset a, ann a dat äfvan I Nanne finna Adyulilka