glada förbundet, och hanen gol redan asdra gången på morgonen, då bröderna ändtligen till hvarandra stammade ett hjertligt god natt. Men vår Felix hade nu fått allvarsamma bekymmer huru han skulle ställa till, för att kunna förskaffa sin mor en anständig begrafning. Ef ter mycket funderande hit och dit, fann han sig icke ega någon annan! utväg, än att anropa herr auditörens ädelmod, hvilket han också gjorde; ehuru det något kostade på. — Ja så, är hon nu död, det stackars kräket, sade auditören i en vek och deltagande ton. --.Nå, gud ske lof! ty det var i alla fall det bästa, som kunde hända henne. ... Se här har du litet att bestrida begrafningskostnaderna med. Det var en icke så obetydlig summa. Felix blef ganska förundrad och rörd. Han ville kyssa auditörens hand, men denne drog hastigt handen tillbaka. — Behöfs inte, sade han. ... Apropos! hvad tager du dig till, nu för tiden? — Jag är i lära hos herr Lessbom. — Han, som bor här i trakten? — Ja. — Hum! so... Får du hvad du behöfver? Är det en bra mästare? — Abja, han är rätt bra. Han har lofvat att jag om fyra år skall få bli gesäll — Såå? vvs. Nå, lycka tilll . Felix bugade sig ganska djupt och försvann. (Forts. följer.) 23 — En abbe Paramelle i Frankrike har länge sysselsatt sig med att kringresa på landsbygden och i vattenfattiga trakter uppsöka källor, Hans förfarande dervid är en hemlighet, men måste stödja sig på mycket säkra geognostiska lagar, ty hans anvisningar slå aldrig felt. Abben kommer icke till något departement förr än han genom subskription fått sig uppdraget att upptäcka ett visst antal källor, och ofta vVärfvas för honom ett namn med lika ifver, som för en Tanutoarand