Aftonbladet – 19 oktober 1843, sida 1

fordrats, att verkställa ett rysligt beslut, men med sin stolthet vann ban seger öfver frestelsen, en seger, som snart fick sin belöning. — Nej! sade han till sig sjelf; och sammanknöt krampaktigt sina händer, så långt skall det likväl icke komma. De skulle då säga, att jag dukat under för min förtvilian, men den triumfen vill jag ej unna dem. Annu kan jag strida ... Mod baral I detsamma klappade någon förtrolist honom på axeln, och en vänlig röst utropade: — God morgon, bäste Schönberg! Hvad jag är lycklig, som träffat dig! Om du har lust, så visst som du har förmåga, så kan du göra mig en tjenst, för hvilken jag, oaktadt jag på allt sätt vill bevisa dig min erkänsla, ändock skall hos dig stanna i evig förbindelse. S. blickade förvånad på den, som sålunda tilltalade honom. Det var en barndomsvän och skolkamrat, som han ej sett på lång!iva tider, en man, som genom arbetsamhet och omtanka förvärfvat en betydlig förmögenhet, och som i följd deraf åtnjöt all den heder och aktniug, som honom verkligen med rätta bordt tillkomma, äfven om han icke hade varit en rik man. — Nå, och hvar: består då den tjensien, som jag kan, göra? frågade 8. tvekande. — Åh, icin vän, det är en mycket intrassiad affär, en alltför lång bistoria att tala om nu och på detta ställe. Koml följ mig, så skall du få höra. De gamla skolkamraterna togo hvarandra under armen, och gingo. Hr Schönberg hade ieke råkat ut för någon Crauford. Den affär, hvarom vinnen talat, Var