Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 3

de arbetslöner, som gälla å bol ktryckerierna, ka en flitig konstförvandt i medeltal räkna i vecko förtjenst 42 Rdr riksgälds, något mera för tid ningssättnin:; och det finnes äfven en och annan ehuru ganska få, hvilka kunna vppvisa en me I delförtjenst af omkring 20 Rdr i veckan. Deit lär öfverhufvud mera än bvad arbetare i de flest andra yrken kunna påräkna året om, och erfor drar likväl icke så mycken konstfärdighet, son t. ex. alt göra en vacker möbel En 46 år gosse, som har någon skolunderbyggnad, kän ner svenska språkläran och äger någon händig het, kan med lätthet inom ett och ett half la två år lära sig hvad som fordras till sättnint af vanliga arbeten; hvaremot det väl torde vars utan exempel, att någon på amma tid kan blifv: en rätt skicklig timmerman, än mindre förfärdig: ett vackert bok skåp eller en chiffonier, eller en: erhålla färdighet att sy en rock fuilkomligt, elle: inhemta kunssaperna i färgeriyrket, m. m. Denna lätthet å ena, jemte förtjensten å den andra sidan, åstadkommer naturligtvis en stor begärlighet efter enzagement vid tryckerier och sträfvan att nedtrycka priserna; men att sådant likväl icke blifvit förbållandet, bevisar sig tydligt deraf, al! arbetslönerna för tryckar2 blifvit al boktryckeriegarne förhöjd till minst Y;del om ej en Yide högre än den var för 43 år sedan. Men det fordras ännu en sak för att bedöma i hvad mån friheten af boktryckeriers anläggande m. m. kan genom sina resultater tjena till bevis mot näringsfriheten. Det är nemligen bevisligt alt åtminstone ett dubbelt så stort antal konstförvandter nu hafva arbete i boktryckerierna, som innan denna frihet existerade: och det är ganska tvifvelaktigt, buruvida alla dessa haft denna förtjenst, i fall skråprincipen gällt i denna handtering, då följande af de närvarande boktryckarne hade varit uteslutne, nemligen Hrr Wallmark, Deleen, Norstedt et söner, Hjerta, Dalman, WallI den, Hegström, Thomson och Bredberg. Utan att vilja berömma sig sjelfva, torde likväl jdesse ledamöter af societeten sanningsenligt kunna påstå, alt fördelen af den arbetsförtjenst konstförvandterne haft af deras sammoanräknade förläggareindustri med böcker och tidskrifter, varit åtminstone lika stor som den, pluraliteten hade kunnat påräkna om tre eller fyra konstförvandter mera nu varit egna boktryckare, samt, såsom icke egentligen litterärt bildade, troligen då mera uteslutande måst sysselsätta sig med kommissionstryck samt i det afseendet bero af bokhandiarnes tillfälliga spekulationer. Vi hafve åtminstone den l erfarenheten, att icke så få förlagsentrepriser göras jegentligen för att kunna sy sselsätta de a: betande i yrket och ej nödga tidtels skicka dem ifrån sig såsom det sker i skräddareoch skomakarehandtverken. I alla fall är intet binder för den konstförvandt som kan skaffa sig förlag, att äfven Inu anlägga boktryckeri; och kapital dertill hade ja erfordrats äfven om det yrket legat under skråförfattningarna. Om nu alit detta örhåller sig så som sgagdt är, nemligen att konstiförvandtiernes belägenhet här är hällre, icke sämre än fordom, så tyckes det vara mindre ve: klig anledning till klagan, hvad hufvudstaden angår, om jemväl alt antal gossar sysI selsättas, hvilka ofta äro af ytterst obemedlade föräldrar; och någon gång genom denna syssel:sättning räddas från verkligt elände. Detta hinIrar icke, att konstförvandternes klagan kan vara grundad, hvad en del af landsorts-boktryckerierna angår. Men allt gäller hvad det kan gälla. Det är just i landsorterna, som någre konstI förvandter sjelfve anlagt boktryck eri, och om desse, li saknad af kapital eller spekulationsförmåga, måste inskränka sig till tryckning af länskungörelser och en liten annaenstidning eller något dylikt, hvarpå förtjensten är så ringa, alt det icke kunde bestå annat än med användande af gossar, så är väl I detta i alla fall bättre, än att sådane boktryckare, igenom förbud mot gossars användande, sjelfve I skulle gå under och falla tillbaka på konkurrensen Iaf arbetarne. Societeten bar i alla fall, för att gå I konstförvandterne till mötes i afbjelpandet af denna klagan, gjort hvad den kunnat, såsom det synes af cirkuläret. Vi hafve ännu blott en sak att tillägga i afseende på lärlingarnes öfverkjagade kroglif och vården om deras morslitet, nemligen, att till dess förbättring skulle något bidraga, om herrar konst-förvandterne sjelfve, som med dem hafva den närmaste och ständiga beröringen, aldrig skickade en lärling på krogen ef:er bränvin. Sanningsenlig t bör intygar s, alt detta brukas jemförelsevis af ett ganska litet antal nu emot fordom, nb. så vidt vi haft tlifille närmast observera, äfvensom att mängden af konstförvandter i sedlighet och uppförande ostridigt pu står långt högre än för 435 år sedan, och i allmänhet utmärker sig för ett aktningsvärd! och hedrande sätt att vara, och detta är väl just icke något ofördel!aktigt bevis ang. yrkets ställning; men det är dock icke omöjligt, att någon af dem, som undertecknat skriften, ännu bibehåller en sådsn vana, som icke gifver ett serdeles godt exempel. Bränvinsflaskan borde i sjelfva verket aldrig synas inom något tryckeri eller anvan verkstad. Allt detta lemna vi åt Minerva, alt lägga till handlingarne jerete hennes egpa reflexioner. a Terme RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. achladet meddelar följande berättelse om en yttring af den broderskärlek meitlan idkare af samma yrke och den esprit de corps, som på