Aftonbladet – 17 oktober 1843, sida 1

FRESCOMALNINGEN. NOVELL ÅF CAROLINA LEONHARDT-LYSER. (Slut fr. gårdagsbl.) Med förvåning och verkligt intresse hade herr Grosser afhört Alindellis tal. ans fadershjerta, så väl som hans fåfänga, kände sig smickrade af den hyllning den unge mannen egnade hans dotters ovanliga skönhet, och han sade leende: Väl har ert besynnerliga inträdande här, och ert ännu besynnerligare uppförande sedermera, försatt mig i den yttersta förvåning; men nu måste jag dock helsa er hjertligt välkommen, när jag hör att ni är son af min värde korrespondent och affärsman i Genua, samt dessutom idkar en konst, den jag älskar och värderar framför alla andra. Att ni dock gick så långt i yttrandet af er förtjusning. så att ni kysste min dotter, skulle jag som far möjligen kunna förlåta, men om hennes fästman låter försona sig, det få vi se. Imedlertid lofvar jag att ni skall få måla af henne.y När fru Grosser hörde talas om detta, gjorde hon allehanda invändningar, ty hon hyste en hemlig, för henne sjelf oförklarlig vedervilja mot den unge målaren. Herr Grosser påstod dock att det skulle ske, och Ernestine såg med tacksamma blickar på sin far. Herr Andrä lät icke försona sig; tvärtom lemnade han staden på en längre tid, hvaremot den unge målaren vistades alla dagar i herr Grosser hus. Snart spridde sig det ryktet, att han va förlofvad med Ernestine, och detta rykte va icke ogrundadt. Den italienska mästaren, Antoni Alindetii, bade verkligen förstått att till denn: grad tillvinna sig den tyske köpmannens bevå