Aftonbladet – 16 oktober 1843, sida 2

Vidare har hr advokatfiskalen anmärkt, att mine principaler hade bort framställa begäran om Eric Dybecks ställande under förmyndares inseende. Härå får jag endast förnya det svar, som jag i anledning af en lika beskaffad anmärkning förut meddelat, ellerfatt derest mine principaler då varit så lycklige som deras vederparter redan den tiden voro, att ega hr advokatfiskalen och riddaren Staaff till rådgifvare, så hade de icke skolat stadna i ovisshet om, huruvida det. med deras sanna väl öfverensstämde, antingen att redan då påkalla lagens medverkan, för att komma i besittning af deras på god tro förvärfvade rättigheter, eller att, såsom deras då egande ojuridiska rådgifvare, okunnige om testamentets obehöriga uttagande, ansågo för det rätta, trygga sig vid de för dessa rättigheters befästande redan vidtagne åtgärder, samt för öfrigt endast afbida tiden, då deras rättigheter sjelf mant skulle göra sig gällande. Jag bör dock härvid tillägga, att sedan mine prin-. cipaler den 47 Juni 4837 till just. koll. instämt ve. derparterne med påstående, att de måtte åläggas skyndsamlingen förrätta bouppteckning efter sockerbruksidkaren Eric Dybeck, just. koll. d. 20 i samma månad förklarat sig å detta påstående ej kunna fästa något afseende på den grund, att mine principaler då ännu icke blifvit förklarade för Eric Dybecks arfvingar och sterbhusdelägare; och då detta bestut derefter blef faststäldt så väl af rådhusrälten, som äfven af Kongl. Svea hofrätt, så synes det häraf vara klart, att ifall mina principaler, i enlighet med det råd, de nu af veder partens ombud erhållit, år 1830 hade framställt begäran om Eric Dybecks ställande under förmyndares. inseende, en sådan deras begäran af nyssnämnde skäl äfven skulle hafva blifvit lemnad utan afseende. Dessutom kunde mina prircipaler icke gerna såsom möjligt föreställa sig, att Christian Dybeck ej skulle draga i betänkande att sätta sig i besittning af den svagsinte broderns hela förmögenhet, äfven om de icke saknade skäl att misstänka, det han hade för afsigt, att söka åtkomma någon del deraf. Vidare förmena svaranderne att, vid mine principalers påstående om ogikigheten af deifrågavarande afhandlingarne, ej kan fäsies något afseende på den grund, ett de uti dessa afhandiingar bestämde köpeskillingsoch lifräntebelopp blifvit uti årsproklaman efter Christian Dybeck bevakade. Härå torde endast behöfva svaras att, ifall något svyck eller annat fel vid upprättandet af de ifrågavarande afhandlingarne egt rum, samt desamma sål des då dc upprättades, icke voro lagligen :ällande, så hafva de icke genom nyssnämnde bevakning kunnat förvandlas till laglige. Dessutom bör det icke förbises, att alltsedan Eric Dybeck, dagen efter afhandlingarnes upprättande, blifvit härifrån staden afförd till den tredje brodern, prosten Dybeck, har den sistnämnde i Eric Dybecks namn verkställt alla de bevakningar, som ansetts ändamålsenliga, utan att den sinnesvaga Eric Dybeck derom egt någon kännedom, Sedan jag sålunda, såsom jag hoppas, fullkomligen vederlagt de anmärkningar, som å vederdelosidan blifvit framställde emot de 2:ne första stämningspunkterna, samt jag, på sätt äfven rämndt är, lagligen styrkt, att Eric Dybeck å den tid, då de ifrågavarande afhandlingarne upprättades, varit mindre vetande och vanyettig eller fjoskig, så får jag på grund häraf yrka, alt berörde afhandlingar, hyilka icke eller blifvit lagligen bevittnade, måtte för ogiltiga förklaras med den påföljd stämningen innehåller. För den oförmodade händelsen alt merberörde afhandlingar skulle förklaras vara, enligt Sveriges lag giltige, oaktadt den ene kortrahenten ä den tid, då afhandlingarne upprättades, var mindre vetande och vanvetlig eller fjoskig, och den andre kontrahenten härom egde kännedom, samt således ej handlade på god tro, hafva mine principaler uti 3:dj2 stämningspunkten yrkat, att vederparten måtte förpligtas att i er-ättning till mine principaler utgifva för halfya fastigheten det derå uti kontraktet af d. 46 Juni 480Z utsatte värde 28,000 Rdr Bko och för hälften af den lösa egendomen och utestående fordringar minst 122,000 Rdr Bko jemte 3 proc. ränta härå ifrån den 3 Juni 4830. Såsom skäl härföre hafva mina principaler anfört, att ifrågavarande afhanpdlingar, hvilkas innehåll ej ens blifvit tillkännagifvet för Eric Dybeck, vid den tid då de upprättades, endast afsett ena hälften uti sockerbruksegendomen och en lika stor andel i sockerbrukets effekter, rudematerier och utestående fordringar. Hr advokatfiskalen Staaff medgifver väl, alt detta påstående grundar sig på en af homom sjelf den 30 Oktober 4839 inför Kongl. Hofrätten lemnad uppgift, men förklarar tillika, att denna uppgift varit en irring, samt att påståendet derföre, framstäldt emot bättre vetande, skulle innefatta ett otillbörligt gäckeri, och tillika visa, huru litet värde roina principaler sjelfye sätta på en talan, som vill stödjas på förhållanden, rakt stridande emot uppdagad och af dem känd sanning. Hvem skulle väl, utan att hafva läst herr advokatfiskalens egna ord, kunna föreställa sig, att riktigheten af mina principalers ifrågavarande påstående, det afhandlingarne endast haft afseende på halfva egendomen, erkännes af herr advokatfiskalen, så vidt det rörer den lösa, och således den betydligaste delen af egendomen, i och med detsamma kan tilldelas mina principaler nyssnämnde skarpa lexa för påståendets förmenta obehörighet. Sådant är dock verkliga förhållandet. Hr advokatfiskalen uttrycker sig nemligen härom uti dess nu ingifna svaroskrift ordagrant på följande sätt: Då de (mina principaler) sålunda haft tillfälle, att fullkomligen öfvertyga sig, det afhandlingarne, enligt uttryckliga lydelsen, omfatta både hela fastigheten och hela oden hälft i lösa egendomen, som tillkommit Eric Dybeck c. Då det väl cj lärer kunna förutsättas, att herr advokatfiskalen nu, just under det han talar om trrengen 1839, skulle ånyo förirra sig i enahanda afseende, så måste det väl få för fast antagas, att afhandlingen om lösa egendomen, på sätt herr advokatfiskalen nu ytterligare erkänt, endast argick den ena MOE SNERNER KET ANTINGEN, mr Reuep skrifvit ett motstycko till Kotzebues verldsför