Aftonbladet – 16 oktober 1843, sida 1

FRESCOMÅLNINGEN. NOVELL AF CAROLINA LEONHARDT-LYSER. Den, som för några år sedan plägade besöka den gamla, halfförfallna bibliotheksbyggnaden i staden S., kunde hvarje dag och nästan, på samma timma, träffa derstädes en ung man, förlorad iåskådandet af ;en frescomålning, som prydde den ena af salens väggar. Af hvilken konstnär denna målning var, visste ingen, blott att den var mer än tvåhundra år gammal; ty stadens krönika sade, att år Ell-tusende femhundrade och nittiotre blef bibliotheksbyggnaden fulländad, hvarvid man skred till föllkomnande af dess inredning och inre prydnad. Då nu salarne och gemaken voro på det grannaste och kostligaste sätt utsmyckade, infann sig, man visste icke så noga hvarifrån, en utländsk målare, hvilken, frivilligt och utan att derföre taga ringaste betalning, målade denna frescobild, föreställande Minerva, stående lutad mot ett lagerträd: och hållande i den högra handen ett stift, i den venstra en bok. Man sade vidare, att denna Minerva skulle föreställa den skönaste flicka i staden — nemligen: som lefde på den tiden. Hon skulle ha hetat Ernestine och varit dotter af den rike och mycket aktade handelsmannen och Senatorn, Johannes Grosser. Hvem den intressante unge mannen var, som dagligen beskådade målningen, är lättare at! säga, ehuru innevånarne i 8... visste ingenting mer om honom, än att han var poet och hette Joachim von Sternheim. Att främlingar och alla slags resande besökte bibliotheket, föreföll ganska ofta icke heller väckte det något uppseende, att den vackra målningen