för jagten, men hästen spjernade emot att lyda miz, stegrade sig, skakade manen och bief vild: Jag försökte att stilla honom, men i sant gonblick blef jag med förskräckelse va se, att skymmeln under mig förvandlade sig I ett befjädradt odjur; framfötterne utbredde sig i ett par vingar, halsen förlängde sig, vid hufvudet fram skjöt en bred snabel, jag såg en högbent bippogrif under mig, som tog ansats, svingade sig med mig upp i luften och inom mindre än en timme förflyttade mig i denna skog, hvarest han slog sig ned framför stålportarne till ett antikt slott. (Slutet följer.) RR