Aftonbladet – 13 oktober 1843, sida 2

RA AL — LL AL m— vt RAA dunklet, likasom i skapelsens begynnelse, innar ljusets elektriska stråle var antänd. Alla lju: voro slocknade och kristallkronorna utgjöto icke längre silt milda skimmer nerifrån basalthvalfvens höga kupoler. Det ädla paret trippade länge i mörkret, innan de hunno leta sig fram genom dessa labyrinter till gångar, och de sågo dags!juset skymta fram genom den trånga ingången till en oformlig klippgrotta. Den förtrollade kände den alltliltvande naturens vederqvickande balsamiska kraft, och inandades med bänryckning den blomsterdoft, som den ljumma sefiren fläktade mot henne öfver de blomstrande ängarna. Hon satte sig med den smärta riddaren i gräset, och ban brann af lågande kärlek till henne, ty hon var skön som skapelsens mästerstycke, den första qvinnan, formad utaf Adams refben. Dock plågade honom en annan lidelse nästan ännu mer, det var begäret alt få veta, hvem den sköna okända var, och huru hon hade blifvit förtrollad i denna skog. Han bad henne blygsamt upplysa honom härom, och hon upplät sin rosenmun och sade: Jag är Hildegard, Radbods dotter, furstens al Pommerland. Zornebock, sorberfursten, begärde mig al min fader till gemål, men emedan han var en vederstygglig jätte och hedning, samt äfven var beryktad såsom en stor svartkonstmakare, blef han under förevändning af min späds ungdom tillbakavisad, hvaröfver bedningen så förgrymmades, att han bekrigade min goda fader nedgjorde honom i en träffaing och bemäktigade sig hans länder. Jag hade fiytt till min tant, orefvinnan af Kohburg, och mina tre bröder, allesammans ståtliga riddare, voro den tiden i främ