Aftonbladet – 13 oktober 1843, sida 1

BOR 2 BSS ert neta äfventyr, hvarom svåger Ufo Delfinen hade berättat honom, hvarföre han beslöt, att bestå detsamma och smög sig från klippstenen ner i dalen. Han närmade sig tjuren på ett bågskotts afstånd, förrän denne tycktes märka honom; men nu sprang han hastigt upp, lepp ursinnigt fram och åter, såsom rustade han sig till strid mot riddaren, lik en Andalupis, frustade mot marken, så att dammet rykte omkring, stampade med fötterna, så att marken gungade, och slog hornen mot klipporna, så att dessa sprungo i stycken. Riddaren satte sig i en angripande ställning, och när tjuren sprang upp emot honom, urdvek han genom en skicklig vändning det vådliga hornet, och måttade ett så kraftigt svärdshugg mot od;urets hals, att han menade sig derigenom skilja hufvudet från bålen, såsom den tappre Skanderbeg. O jemmer! tjurens hals var ej sårbar för stål och jern; svärdet sprang i bitar och riddaren behöll endast fästet i handen. Han hade ej annat öfrigt till sitt försvar än en lans af lönnträ med en tveeggad stålspets; men också detta splittrades som ett halmstrå vid det andra angreppet. Den stångande tjuren fattade i den värnlöse ynglingen med hornen och slungade honom som en iätt fjäderboll högt upp i luften, lurande på att uppfånga honom eller trampa honom sönder med fötterna. Lyckligtvis råkade han i fallet emellan ett vildt päronträds utsträckta grenar, hvilka skyddande omfattade honom. Ehuru alla refben knakade i kroppen på honom, bibehöll han dock så mycken besinning, att han klämde sig fast vid trädet, ty den rasande tjuren stötte med sin jernpanna så våldsamt emot stammen, att denne lossnade på sin rot och redan lutade till fall.