Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 3

RLANDADE ÄMNEN: OM KUNGLIGA PERSONERS SAMMANKOMSTER Prins Ludvig Napoleon, som, enligt hvad känd är, i sitt fängelse uti Ham fortfar alt sysselsätt sig med att författa, skall hafva sammansatt föl jande artikel som stått införd i ett franskt blad under rubriken: Drottning Victorias och EKonun: Ludvig Philips sammankomst. Denna artikel in nehåller ett och annat, som kan löna mödan at tänka på. pSuveräners sammankomst har alltid varit po litiska tilldragelser af stor vigt. Vi påstå till oc! med, att de nästan alltid haft skadliga följder De erbjuda i synnerhet flera faror. 4) Då suve ränerne, hvilket sällan inträffar, sluta ett inner ligt vänskapsförbund, föranlåter deras inbörde sympati, att de med mindre eftertryck försvar: de stora interessen, som de äro satte att bevaka och underlåta att göra gällande sina folks rättigbeter, sina ministrars klagomål, emedan de icke vilja såra det krönta hufvudet, som i går var de: ras gäst och blifvit ett föremål för deras sorgfäl lighet. 2) Hoflifvets höflighet, som så väl efterhärmar alla dygder och så skickligt döljer all missnöje, vållar att suveränerna sjelfve låta sit förblindas af detta välvilliga yttre. De anse älskvärdheten såsom en sann sympatbi och öfverlemna sig med fullt förtroende till ett förbund, som icke har några andra garantier än smickrande försäkringar och några tilfälliga skålar, som blifvit gifne under festernas buller. Hade Napoleon icke blifvit hänförd i Tilsit af Alexaänders intagande sätt alt vara, skulle han aldrig störtat sig i det spanska kriget; hade han ej trott kejsarens af Österrike och konungens af Preussen försäkringar, skulle han aldrig hafva fördjupat sig i bjertat a! Ryssland. 53) Huru lättsinniga dessa monarkernas sammankomster än må synas, är det omöjligt att icke äfven under sjelfva festerna, allvarliga interessen komma i fråga, eller rättare, det är omöjligt, att icke någon begäran framställes, något löfte gifves, något medgifvande göres. Huru skulle man ock kunna afslå en begäran åt den man vill behaga, helst om personen är ett fruntimmer, en ung och skön drottning! I ett af Napoleons bref till sin gemål, dat. Tilsit d. 7 Juli 4807, läser man följande ställe: vÄlskade vän! I går har drottningen af Preussen varit till middag hos mig. Jag hade allt att göra att värja mig emot henne, emedan hon ville förmå mig att göra ännu några medgifvanden till hennes gemål. Jag var artig, men höll fastovid min politik. ) Kejsaren måste vid detta tillfälle uppbjuda hela sin energi och sin själsnärvaro för att icke åt den sköna drottningen lofva mera än han ville. 4) Slutligen gifves det en fara, som väl till utseendet är ringa, men ofta har svåra följder. Ehuru etikeiten är införd för att icke såra någon egenkärlek, uppretar likväl ofta en utan afsigt inträllad glömska så mycket en prins, att han svär evig hämnd åt den, i hvars palats han trott sig mankerad. Nuvarande konungen i Bäjern blef t. ex. Frankrikes oförsonliga fiende alltifrån den dag, då han i Fontainebleau trodde, att man på kejsarens befallning icke visade honom all den ärebetygelse, som tillkom hbans rang. Då kronprins, döljde han sitt hat, så länge franska härarna voro segrande; men 4844 visade han det, ehuru ringa anledningen var, i hela sin häftighet. På detta sätt hafva sådana sammankomster hvarjehanda vådor med sig: för konungarna, emedan de blifva därade; för folken, emedan de blifva förrådda. ) Som man vet, var likväl denna ståndaktighet icke långvarig. Det är allmänt kändt, att drottningen räddade Schlesien åt Preussen, och om priset hvartill detta skedde äro många sägner än i dag. Red. anm. RER