mmm — ——— 000000 till sin hberres hand, ehuru denne lockade honom. Grefven följde bans flygt, så godt han kunde, öfver den vida slätten. Fogeln sväfvade fram emot den förfärliga skogen, hvilken grefven icke mer ville våga nacken på att beträda och gaf sin ädla falk förlorad. Plötsligen steg en gräslig örn upp bakom skogen och förföljde falken, hvilken knappt blef varse den öfverlägsna fienden förrän han pilsnabbt återvände till sin herre, at! hos honom söka skydd. Men örnen sköt nec ifrån luften, slog den ena af sina mäktiga klor grefvens skuldra, och krossade med den andr: den trogna falken. Den bestörta grefven sökte mec spjutet befria sig från det befjädrade odjuret, slog och stack efter sin fiende. Örnen fattade tag Jagtspjutet, :söndersplittrade det som ett lätt vass. rör, och fräste honom med högljudd stämma des sa ord i öronen: Förvägne, hvi oroar du mit luftrike med ditt fjäderspel? Den Ogerninger skall du umgälla med ditt lif. Af detta fogel språk märkte greiven genast, hvad för elt äfven. tyr han hade att bestå Han fattade mod oct sade: Sakta, herr örn, sakta! Hvad har jag gjor er? Min falk har ju bötat för sin skuld, der lemnar jag er, stilla på honom er Sptit. Nej fortfor örnen, mig lyster just i dag efter menni skokött, och du tyckes mig ett läckert mål, Par don, herr Örn, skrek grefven i dödsångesten, fordra hvad ni vill af mig, jag gilver er det; blot skona mitt lif. Nå gjordt, återtog den mordiska fogeln, jag t28er dig på orden; du har två sköna döttrar, ? Jag behöfver en hustru. Lofva mig Adelheid till hustru, så låter jag dig draga hädan i frid, och löser henne af dig med två Zuldklimpar, hvardera en centner tung. Om sju veckor