Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 1

lust, och betraktade hvarandra häpna och stumma. Mamma trodde dock icke sina ögon, och höll enleveringen för bländverk och djefvulstyg, fick tag i en knippa nycklar och sprang uppför tornet, öppnade fängelset, men fann icke sin dotter, ej beller något af hennes tillhörigheter; dock låg på bordet en liten silfvernyckel, som hon stoppade uppå sig, och då hon af en händelse såg ut genom luckan, varsnade hon i fjerran ett dammoln stiga upp mot soluppgången, hörde brudp2rets larmande och jublande : ända till inträdet i skogen. ) Bedröfvad steg hon ned från tornet, anlade sorgdrägt, strödde aska i sitt hår, gret i tre dagars tid, och döttrar och gemål hje!pte benne alt jemra sig. Fjerde dagen lemnade grefven sorgrummet för att hemta frisk luft, och som ban gick öfver gården, stod der en vacker och tät låda af ebenholz, väl igenläst och tung att lyfte. Han anade lätt, hvad som var i den, grefvinnan gaf honom nyckeln, han läste upp och fann en centner guld, idel dubloner och af samma pregel. Förtjust öfver detta fynd, glömde han sin hjertesorg, köpte hästar och falkar, äfven präktiga kläder åt sin gemål och de bulda fröknarna, fog tjenare i sin tjenst, begynte på nytt att stat och slösa, till dess den sista dublonen kröp fram ur lådån. Då gjorde han skulder, och kreditorerne kommo flocktals, Plundrade slottet i grund och lemnade honom intet qvar mer än en gammal falk. — Grefvitinan med sina döttrar tog åter hand om köket, och han genomströfvade dagligen fältet med sin falk, uppfylld af förargelse och ledsnad. . En dag lät ban falken stiga; denne höjde sig högt upp i luften och ville icke vända tillbaka