Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 1

BAM — — — — — ——— — NN och kommer sjelf att hemföra henne. Topp, brummade björnen, slog till och räckte honom den ludna tassen, om sju dagar löser jag henne med en centner guld, och förer min fästmö hem Topp, sade grefven; ett ord, en man! Derpå skiljdes de i god sämja ifrån hvarandra, björner lufsade af till sin håla och grefven dröjde icke att komma ur den farliga skogen, och hann i månskenet kraftlös och utmattad till sitt jagtslott. Nu måste man veta, att en björn, som kan tala och handla så förnuftigt, som en menniska, aldrig är en naturlig, utan en förtrollad björn. Detta märkte grefven grannt, och derför tänkte han att med list komma undan sin ludna måg och så förpallisadera sig i sin fasta borg, alt det vore omöjligt för björnen att komma in, då bar på den bestämda terminen skulle afhemta bruden Om han ock vore en förtrollad björn, tänkte har för sig sjelf, den der förmågan af tungomil och förnuft är förlänad, så är han dock likafullt er björn, och har för öfrigt alla en naturlig björn egenskaper. Han skall således dock väl ickq kunna flyga, som en fogel, eller gå in genom nyckelhålet i en igenreglad kammare, som et! nattspöke, eller krypa igenom ett nålsöga. Följande dagen underrättade han sin gemål och frök narna om äfventyret i skogen. Fröken Wulfil föll af förskräckelse i vanmakt, då hon hörde, at hon skulle bli förmäld med en förskräcklig björn modren vred sina händer och klagade öfverljudi och systrarna bäfvade och ängslades af vemod oc bestörtning. Men pappa gick ut, beskådade mu rarna och grafvarna kring slottet, undersökte hu ruvida jernporten slöt till och var regelfast, dro lupp vindbryggan och förvarade alla ingångar nog: