Aftonbladet – 7 oktober 1843, sida 3

I dag har på Boktryckaren L. J. Ejertas förlag utkommit i bokhandeln i Stockholm och landsorterna, å 2 Rdr banko: Romerska Antiqviieter, eller De Gamla Romares Bruk, Seder och ILagar. Handbok för den studerande ungdomen, af ALEXANDER ADAM, . Rektor vid Högsko:an i Euinburg. Ofversättning från sjette upplagan af S. J. CALLERHOLM, Noiarius Publicus. Förra Delen. Såsom en ytterligare anmälan af detta arbete får maa bär införa öfversättarens företai: För värdet af Adams Romerska Arkeologi, genom bvara försvenskning man försökt fylla en kännbar lacka i vår undervisningslitteratar, tala sex upplagor och den lärda veridens enstämmiga loford. Beträffande den stora mängden af citater, torde det böra anmärkas, att det ingick i författarens plan, att hans handbok, såsom aen nycke. till de gamla klassiska romerska författarnec, skulle göra andra kommentarier och noter till dessa författare till en stör del obehölliga för den studerande ungdomen. Öjfversättaren förmodar sig hafva detta afseende väsendtligen ökat bokens värde genom utarbetande af ett latinskt ordregister, vida fuliständigare in originalets. Det vackra nit för införandet af förbättrade metheder vid undervisningen, som nu mer och mer vid våra fosterändska undervisningsverk börjar uppefva och spridas, gifver grundad anledning att boppas, att icke hädanefter vid dem en mängd af år kommer att förspil as på bemödandet med biotta skalet af den gamla klassiska litteraturen och aut således denna bandboks, för en sveask skolbok ovaniga, vidd, utföriighet ech pris, icke kommer att befinnas uskräckande. Det är äfven anledning att förmoda, aw författarens sakrika och enkla, men derjemte lätta och lefvande fråmställning skall göra detta arbete, ehuru egentligen ämnadt il: bjelpreda för den studerande ynglingen, äfven välkommet för hvarje historiens vän, som utan att hafva tid eller örmåga att gå till källorna, viil grunda sin historiska fyertygelse heldre på egna insigter än på andras åsigter. Vigtigare och lärorikare för just vår tid är väl ock ingen vistoria än det folks, bos hvi:iket rätten erhållit sin högta vård och utbildning och som genom sina sista öden så iraftigt beseglat sanningen af en af sina stora bäfdatecknaes ord aatt de bästa lagar äro vanmäktiga der offentlig edligbet icke gifver dem kraft.