Aftonbladet – 5 oktober 1843, sida 1

IMPROVISATRISEN ROSA TADDEL AF HH. P. HOLST. Hvad som straxt vid inträdet i Italien förvånar nordboen, är, att den stränga åtskilnaden — jag vill icke säga mellan bildade och obildade, men emellan högre och lägre — här på en gång synes upphöra. Men har han endast en kort tid varit på andra sidan Alperna och gör sig mödan alt nogare observera det foik han färdas ibland, skall det icke förvåna honom längre. Fan skall då snart känna, att den demarkationslinea, som icke blott konventionella åsigter, utan sjelfva nödvändigheten hos oss uppdragit, här är fullkomligt öfverflödig. Naturlig gratie, skönhet och skick i åtbörder, är sjelfva den simplaste Italienaren medfödd, och han förnekar aldrig dessa egenskaper. Hur ofta har icke på Roms gator en simpel bonde från Campagnan, som på det mest piltoreska sält draperat sig med den lappade kappan, framställt för mig bilden af en romersk imperator, och hur ofta har jag icke på Puzzolivägen i en trasig lasaron, som med högt upplyftade tömmar far fram På sin kärra, sett modellen till en flygande Hermes! Också blir man snart öfvertygad om att denna gratie och skönhet i former och rörelser äro uttryck af en själsliflighet, Jätthet och entusiasm, hvari de sydliga nationerna äro Jika långt öfver nordboerne, som dessa öfvergå de förra i kunskaper och allt som kan instuderas. Man kan här inlåta sig i samtal med den aldra simplaste och vara viss på att man icke känner sig obelåten dervid; hans sätt att vVara är fullt af förekommande artighet; af hans talesätt vändningar oGh gester skulle man tro