Aftonbladet – 4 oktober 1843, sida 3

TILL SALU FINSTS: I dag har på Boktryckaren L. J. Hjertas för:ag utkommit i Bokhandeln i Stockholm och landsorterna, å 8 Rär banko: Romerska Antigvieter, De Gamla Romares Bruk, Seder och Lagar. Handbok för den studerande ungdomen, af ALEXANDER ADAM, . Rektor vid Högsko!an i E4dinburg. Ofversättning från sjette upplagan f a S, J. CALLERHOLM, Notarius Publicus. Förra Delen. Såsom en ytterligare anmälan af detta arbete får man här införa öfversättarens företal: För värdet af Adams Romerska Arkeologi, genom hvars försvenskning man försökt fylla en kännbar lucka i vår undervisningslitleratur, tala sex upplagor och den lärda verldens enstämmiga loford. pBeträffande den stora mängden af citater, torde det böra anmärkas, att det ingick i författarens plan, att hans handbok, såsom aen nycke! till de gamla klassiska romerska författarnec, skulle göra andra kommeatarier och noter till dessa författare till en stor del obehöfliga för den studerande ungdomen. Ö:fversättaren förmodar sig hafva i detta afseende väsendtligen ökat bokens värde genom utarbetande af eit latinskt crdregister, vida fullständigare än originalets. Det vackra nit för införandet af förbättrade methoder undervisningen, som nu mer och mer vid våra fosterndska undervisningsverk börjar upplefva och spridas, gifver grundad an!edning att boppas, att icke hädanefter vid dem en mängd af år kommer att förspilias på bemödandet med biotta skalet af den gamla klassiska litteraturen och att således denna bandboks, för en svensk skolbok ovanmliga, vidd, utförlighet och pris, icke kommer att bofinnas afskräckande. Det är äfven anledning -att förmoda, att författarens säkrika och enkla, mon derjemte lätta och lefvande framställning skall göra delta arbete, ehuru egentligen ämnadt til! bje!preda för den studerande yngiingen, äfven välkommet för hvarje historiens vän, som utan att hafva tid eller förmåga att gå till källorna, vill grunda sin historiska öfvertygelse heldre på egna insigter än på andras åsigter. Vigtigare och lärorikare för just vår tid är väl ock ingen bistoria än det folks, bos hvilket rätten erhållit sin högsta vård och utbildning och som genom sina sista öden så kraftigt beseglat savningen af en af sina stora häfdatecknares ord catt de bästa lagar äro vanmäktiga der offentlig sedligbet icke gifver dem kraft.