Aftonbladet – 4 oktober 1843, sida 2

Article Image
oloflig bränvinsminutering, med sabbatsbrott, tvenne gånger, och för andra resan äfventyrligt kortspel, samt är nu under tilltal för våld med bastande och bindande af oskyldig person å allmän väg, förenadt med stenkastning; varit 4833 stämd såsom misstänkt för begånget förfalskningsbrott, hvilket mål dock icke då blifvit slutligt behandladt, utan kommer att nu framdeles fortsättas, intygas. Agunnaryd den 40 Moj 18453. P. Granstrand. P. Ly Bredendick erhöll kännedom om den jäfsanmärkning, som kronofogden Crona mot bonom framställt och de skäl derför, hvilka blifvit förebragta, samt förklarade, med anledning deraf, att han hvarken tilllt nästinstundande ting eller förut blifvit för förfalsk-s ningsbrott tilltalad; men åtal mot honom har blifvit t väckt för annan persons bastande och bindande, eburu Å 6 q a i tr me mm mk dock målet angått endast vägafridsbrott. T. f. åklagaren ansåg, att den anmälan från kronolänsmannen Blomgren, som i pastor Granstrands bevis finnes intagen, lika litet som Blomgrens förut afgifne intyg, det Bredendick skulle för förfaskningsbrott blif-l? vit tilltalad, borde hindra Bredendick från att vittnals i målet, hvilket t. f. åklagaren yrkade. — Kronofogden s Crona fullföljde sin jäfsanmärkning och rätten afsadelt följande beslut: 1 — Bredendick har visserligen förnekat, att han vid t Sunnerbo häradsrätt är tilltalad för förfalskningsbrott och uppgifvit, att det åtal, som vid bemälte häradsrätt mot honom är anstäldt för en persons bastande och bindande, endast afser vägafridsbrott; men då ! kronolänsmannen Blomgrens, å tjenstens vägnar, ut-l4 färdade betyg föranleder dertill, att förfalskningsfrå-s gan redan är vid häradsrätten anhängig, äfvensom l( åtal för edsöresbrott, samt, emot Bredendicks bestri-. dande, vitsord åt detta intyg måste lemnas, så anser domstolen sig ej kunna förr tillåta Bredendick att i : målet vittna, än utredt varder, huru förevarande åtal blifvit af Sunnerbo häradsrätt ansedda, hvarom t. f.! åklagaren eger alt lemna rätten upplysning, derest! han fortsätter sitt påstående om Bredendicks hörande. l Till detta ting hade t. f. åklagaren jemväl inkallat( nedan upptagne, af aktor inkallade och tillstädeskom-: ne, ojäfvade personer, hvilka fingo aflägga vittnesed; och hör des i följande ordning: 4:0 Klockaren Joh. Petter hZellander berättade, att). år 4836, vid ett af de tillfällen, då Jonas Andersson, på viltnets anmodan, belagt dess lagfartshandlingar, ena gången med en Rdr och andra gången med flera kartor, hade Jonas Andersson befunnits innehafva kartor af olika valörer, samt yttrade, på vittnets anmärkning i afseende på myckenheten, att Andersson sjelf I 4 Å tillverkade kartor af smärre valörer. Vittnets tillkännagifna förundran öfver yttrandet, gaf Jonas Andersson, som befanns i en upprymd sinnesförfattning, anledning att upprepa det. Vittnets svärmoder var vid tillfället närvarande. Vittnet företedde ifrågavarande 2:e köpebref, hvaraf det sednare var försedt med kartor å tillhopa 4 Rdrl: 24 sk. Bko, hvilka befunnos riktiga, hvaremot å detl: förra bilagda kartan, med 4 Rdr valör, befanns falsk. l, Jonas Andersson, hörd häröfver, erkände, att han af de hos konom hypotiserade kartor bilagt sistberörde j köpebrefyet, men i öfrigt bestred Anderssons vittnesberättelse, såsom varande alldeles ogrundad. Jonas Andersson har sjelf haft befattning i domsagan, såsom charte sigillate-försäljningsman, men frånträdde denna ) befattning efter Hr lagmannen Bergenereutz död, år: 1827. i 2:0 Gästgifvaren Magnus Westlund och 3:0 bonden j: Johan Jakobsson i Ingelstad egde ingen kännedom i målet att meddela. 4:0 Förre nämndemannen Anders Petter Malmberg i, i Risinge, hade samtidigt tjenstgjort med Jonas An; dersson, såsom nämndeman i Konga härad, och funnit honom och Husberg hafva beständigt affårer med hvarandra, med täta budskickningar och mycken skriftvexling. Vid ett aftingen, 4832 eller 1833, hade An-! ders Andersson beklagat sig för möjligheten af eni! olycklig utgång af affärerne med Husberg, men er-J1t (6 I S Vv r känt, att han beredt sig säkerhet, derigenom, att han af Husberg erhållit kartor, med rättighet att försälja dem, mot det han afskref på skulden, hvad han försålde af hypoteket. Vittnet bade en längre tid hört omtalas, det kartor funnos hos enskildta personer, samt att i synnerhet Johannes Nilsson sjelf, och genom sin son, afyttrade sådane i Carlshamn och Ronneby, hvilka kartor alltid föregåfvos vara erhåline från kro-t nofogden Christiersson, och, som vittnet tyckte, attieg dessa kartor väl en gång borde taga slut, fann detlo lämpligt att varna Andersson för möjligheten, attt hypotiserade kartorne kunde vara falska; men Åndersson tycktes vara förvissad om motsatsen, och något vidare derom förekom ej. Någon tid sednare sammanträffade vittnet på Ingelstads gästgifvaregård med Andersson och Johannes Nilsson, hvilka med hvarandra r förde ett hviskande samtal. Vittnet, som ej kundelS uppfatta samtalet i sammanhang, förnam dock, af afbrutna uttryck om valörer och dylikt, att det angick stämpladt papper. Jonas Andersson erkände vittnesberättelsen, men förnekade, attstämpladt papper varit föremål för samtalet med Johannes Nilsson, hvarom denne, nu tillfrågad, icke kunde erinra sig något. 3:o Johan Pettersson i Tegnaby uppgaf, att Jonas Andersson, för omkring 9 år sedan, med kartor försedt viltnets rätlegångshandlingar, och inlemnade till granskning några köpebref, försedde med riktiga kar-s tor, samt ett af Konga häradsrätt utfärdadt fastebref, bilagdt med en falsk karta, till ett värde af 4 Rdr. — Husberg medgaf, att fastebrefvet blifvit utfärdadt den tid, ban bade karteförsäljningen hos lagman Elf Å ving och förklarade, att den falska kartan måtte tillkommit genom förvexling med kartor, som af en-9 skild person blifvit ingifna handlingar bilagda. Förut afbörde viltnet Lars Abrahamsson från Ger-0 trudstorp anhöll, att till sin aflagda berättelse få göra !l: följande skriftliga tillägg: fi Samtalet, som jag hörde emellan Husberg och Jo-ls nas Andersson för ungefär 8 eller 9 år sedan, på-In minner jag mig, sedan sista gången, då jag afladef, vittnesmålet, bra eller dukligt, nämnde han. då han bad Husberg trycka, och att rådnaden blef ej stor med allvar hos Husberg, förrän de hade svarat hvarandra några gånger, och att Jonas vid andra sam-)! talet nämnde eller tillade: sådana medel kan vi göra e oss nytta med, göra godt och bjelpa de fattiga. — lä; Slutligen det, att jag såg dem emellan vanka tysta, la talande ord, blandade med hviskningar; och sökte de p ofta, under rättegångsdagarna vid tinget, få sluta sig! tillsammans, då de aflägsnade sig på en kammare, 4 uppe på vinden, bredvid länsmannens rum, gent emot , allar midt före doft rumieat der JONAS VAN — Vittna IK

4 oktober 1843, sida 2

Thumbnail