Aftonbladet – 2 oktober 1843, sida 3

UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERK NING AF FALSKT STAMPELPAPPER ). 9 , Protokoll, hället vid urtima ting met LM Kinnevalds häradsrätt å rådhuset i Wexi den 23 Mej 1843. Sedan parterna tillstädeskommit, upplästes förs kämnersrättens i Stockholm protokoll öfver anställd vittresförhör med åtskillige personer den 28 och 2 sistlidne April, hvilka protokoll redan blifvit i dett: blad meddelade, samt derefter protokollet öfver dylik vittnesförbör, hållet vid kämnersrätten i Carlshamn d 492 nästlidne Maj. Till sistnämnde förhör voro inkallade följande vittnen Magistratssekreteraren häradshöfdingen Carl Hyven stadsbokhållaren Christopher Nordström och bandlanden Gustaf Lundberg, af hvilka ingendera hade någon upplysning i saken att meddela. Notarien Meurling betviflade att bröderne Rosenberg hos honom funnit omvittnade stämpeln, och sade sig derom sakna all kännedom, om icke stämpeln blifvit tillförd honom för att på sådant sätt bereda hans störtande; då Meurling icke kunde bevisa detta, fullföljde han sitt jäf mot konstförvandten Rosenberg såsom sjelf angifvare af sin kännedom i saken, och yrkade att faktoren Rosenberg jemväl måtte anses jäfvig, till följd af sin skyldskap med den förre. Meurling hade velat höra häradshöfdingen Carl Telander i Stockholm, för att han skulle erinra sig, att han år 1841 utlöst ett auktionskammarens köpebref, samt att Meurling, innan köpebrefvet kunde expedieras, varit nödsakad hösbäradshöfdingen reqvirera det stämplade papper, som borde biläggas, hvilket efter Meurlings förmenande icke hade inträffat, om Meurling haft förråd af sådant papper; Meurling ville dock ej påyrka bemälde häradsböfdings körande. Husberg begärde att fabrikören Blommendahl måtte varda hörd. Från Hr häradshöfdingen, lagmannen Berg hade nu till rätten ankommit begärde embetsutlåtandet, hvilket upplästes och lydde, med uteslutande af ingressen, som följer: Af denna anledning fär jag upplysa, att notarien Meurling i slutet af Juni månad sistlidet är för mig tillkännagaf, att han trodde sig hafva kommit på spåren ett bedrägeri, derigenom staten tillskyndades en förlust af omkring 400,000:detals riksdaler årligen, samt att Meurling vore sinnad sådant upptäcka. På min uppmaning att förklara sig tydligare, upplyste Meurling, att han fått temligen säker anledning till misstanka, att falskt stämpladt papper tillverkades någorstädes i landsorten och utprånglades äfven här i staden; men ännu kunde Meurling ej meddela bestämdare upplysning om hvilka tillverkarne voro, eller hvarest sjelfva fabrikationen egde rum. Efter af mig framställde frågor uppgaf Meurling vidare: att han sjelf flera gånger köpt stämpladt papper af ätskillige personer. mot rabatt; att han till en hörjan väl funnit besynnerligt, att sådan rabatt kunde lemnas, men att hvarje tanka på förfalskning eller obehörig åtkomst hos Meurling upphört, till en början då han funnit att en bland dem, som på samma vilkor eler mot rabatt afyttrat stämpladt papper till betydligare quantum, vore landskamererare och i sådan egenskap behörig försäljningsman, och än ytterligare då från statskontoret skulle blifvit meddeladt bevis om riktigheten af stämpladt papper, som utbjudits mot rabatt, hvartill jemväl kommit att: Dagbladen innehållit annonser, att stämpladt Papper: hålles till salu; att Meurling likväl i sednare tider kommit under fund med, att en i Småland boende brukspatron, hvilken ) I anseende till protokollernes vidlyftighet anse vi oss böra meddela dem i sammandrag, men hafva utmärkt originalets ord med citationstecken.