Aftonbladet – 2 oktober 1843, sida 2

blott sällhet, blott lyckans middagshöjd; här voro ej gudarne afundsjuka, men nornorna blott. Hvi hade ej den gode Balder ordnat annorlunda? Han skulle bär vunnit ett nytt Gimle att gästa il — Men ho känner gudars makt? De draga ju i strid mot hvarandra: hur skall. då tillgå på jorden? Jo, der ödes slägte af slägte efter skapelse!agens stadgar — och du slägtel du som gjort dig till märstare öfver de öfriga, du har fått sorgen till tyrann, ödet till ledstjerna, sällheten till vaggvisal Ferdinand, återkommen till sitt land, till sina husgudar, utvecklade all sin verksamhet — våningen stod färdig, bröllopsdagen randades, dess tillredelser slutade emot middagen då gästerna anlände. Ceremonien försiggick, glädjen och munterbeten tog väldet i det förtroliga laget. På af tonen tillställdes bal. Brudparet öppnade den, man åskådade med förtjusning det sköna parets lätta rörelser kring den väl upplysta salen. Böttger anhöll härnäst om Ålices hand i följande valsen. Hon gaf sitt bifoll. Valsen var uthållig och Alice tröttnade slutligen. Hon skyndade till en vattenkaraffin, ställd på ett bord afsides i rummet; hon islog ett glas och förde det till läpparne. Böttger ilade efter, hindrade henne och fråntog henne glaset, i det han förebrådde henne oförsigtigheten. vHvad ni är obeskedlig, herr Böttger, som ej låter mig dricka; jag qväfves af betta och törst. Nej, sköna brud! hvarföre vill Di btottställa er för en svår förkylning, som säkert blefve följden deraf — den skulle kanske göra ett hastigt slut på er äktenskapliga 1ycka. Vill ni blott vänta några ögonblick, så skall jag icke mer hindra er. Nå, jag tackar er för er vård om min belsa; jag skall göra er till Viljes.