de bästa kretsar, och skulle haft flera tillfällen tt göra lyckliga val, om ej hennes kärlek till in trolofvade fängslat henne, om ej hennes tröiet emot honom kommit henne, att i hvärje ovanlig uppmärksamhet af någon af kavaljererna i le lysande kretsarne hon besökte, nästan finna in skymf mot den frånvarandes person; om ej vennes förstånd varit upphöjdt öfver smickrets örförelse-region. Men hvilka strider har ej qvinvan att kämpal Det rönte Alice. Man utmärkte renne framför andra, man stred om benne såsom om en krona — ja! ja hon var så rikt begåfvad med hvad mean förstår med tycke, att det fortrades hennes själsstyrka, för att uthärda belägringarne på hennes hjerta O8 dygd. Hennes uppfostran bidrog ock, jemte hennes fördelaktiga natur till hennes segrar. Hennes mor, sträng i lygd, hade ej genom en misstrogen bevakning, ller genom att hålla henne i okunnighet om verldens anda, stegrat trånaden, eller lemnat henne åt främmande lärare; hennes kärlek för sitt barn var sansad och förståndig. Ur de begge älskandes brefvexling anföra vi följande bref: vÄlskade Alice! Jag lösgör mig från det virrvarr af föremål, som här upptager mig, för att hvila och hugsvala min själ vid detta kära göromål. — Jag lycker mig se din hulda bild vid min sida, känna dess smekningar! jag tycker mig trycka dig till mitt bröst, insupa din varma, rena ande tlyckliggöras af de skönaste läppar! Fantasiens bild var så mäktig! jag rycktes att fatta dess luftiga skepnad — men, 0 vel du var ej der! — säll