Aftonbladet – 30 september 1843, sida 1

då afgångstimman. är slagen. — Man måste skiljas. — Ferdinand gick ombord till Läbeck, Alice gick att sköta sin mor. Straxt efter Alices inträdande i sängkammaren anlände doktorn. Han undersökte pulsen, skakade på hufvudet, nedsatte sig och skref ett nytt recept, anbefalide den yttersta tysthet i den sjukas grannskap och aflägsnade sig. Alice följde honom, gjorde i yttre rummet ifrigt några frågor i afseende på modrens sjukdom. Svaret blef: Jag misströstar, min bästa mamsell Eber, att er mor kan räddas. — Jag har i detta sista recept gjort det yttersta af min förmåga.n Alice ryste vid dessa ord och skyndade åter till sin mor. Dagen förflöt; fru Ebers tillstånd försämrades allt mer. Doktorn gjorde täta besök. Emot aftonen blefvo hennes plågor våldsammare; feberyrsel förvirrade hennes sinnen — hon afled kl. half nio, den timma hon förutspått. Alices sorg var gränslös. Med förkrossadt hjerta träffade hon, med biträde af några slägtingar, anstalterna för begrafningen. Fru Eber var enka efter. en kapten vid armåen, och efterlemnade någon förmögenhet, hvilken, ehuru ej betydlig, likväl satte dottren i stånd att på en oberoende fot lefva i en slöglings hus Hennes talanger i musik och målarekonst skaffade henne, på samma gång de gåfvo henne et medel mot ledsnaden, och förädlade hennes själ, läfven en liten inkomst. Hennes nya hem förljufvades af de personers karakter som omgåfvo henne. Sällskapslik och fallen för vänskap, ble Alice älskad och eftersökt af alla, som haft den minsta beröring med henne. Hon sågs med nöjS