Aftonbladet – 30 september 1843, sida 1

adressorten. — Jag skulle följa dig till ångbåten, men du vet att jag ej kan vara ifrån mamma. Farväl således, älskade du! Jag önskar dig mycken, mycken lycka! Dina framgångar skola vara mitt lifs största glädje, dina öden komma att inverka på hela min varelse,... Tårar förtogo orden. 49 Ferdinand fattade Alice i sina armar, bedyrade under brännande kyssar sin kärlek. Han lutade sitt hufvud till hennes bröst. — Känslorne öfverväldigade och förstummade dem begge. Hvilket skönt parl — han, skalden, med känslan och snillets själsfygt i det mörka ögat, ädelmodet på den mildt leende munnen, förståndets och vettets stämpel på pannans höga hvalf; — hon, dalens tärna, den goda, uppoffrande anden, med lidelsen i den Jjufva, trånande blicken, de sträckta, snöhvita armarna, det smältande språket. .Ferdinand lösgjorde sig slutligen, för att på en obestämd tid skiljas från sin älskade. — Den hö3a, etheriska kärleken drifver våra bandlingar starkare än bågen, den uppkallar hos oss den sofvande anden! — Han besökte, ledd af sin skaldekallelse och sin veltgirighet, utlandet, för alt, med en fantasi full af bilder och elt minne fullt af fakta, återvända till sitt fädernesland, de; föröka sitt redan grundlagda rykte, njuta af sit! kall och smaka husliga friden i en makas armar Afskedskyssen var redan gifven — nej, afskeds kyssarna: de voro hundrade, så visst som en ty ingen vill blifva den sista. Vid sådana till fällen, huru ferna skulle man ej vilja muta tiden för alt förmå den stadna i sin fart! — men d oblidkeliga ångbåtarne! de äro ej hågade att dröj