Aftonbladet – 29 september 1843, sida 1

Och ni har icke kunnat finna någon tjenligare lertill än la bella fiorista? frågade jag, under iet han med sitt vanliga leende stack in en negika i knapphålet åt mig. Nej, det vore omöjligt; men jag är också nåot bortskämd i denna punkt. Det är min fru nor, jag har att tacka derför; ty i min barndom ville hon nödvändigt att jag skulle lära allting af suvernanten. Derigenom blef jag så van vid den qvinliga läromethoden, att jag icke sedan den tiden har kunnat finna mig i någon annan. Dessatom falla sig lektionerna väl något dyra; men så gör jag ock ypperliga framsteg.. När vi slutligen togo afsked af hvarandra: han för att öfver Livorno och Marseille återvända till Paris, och jag för att fortsätta min resa vidare söderut — omfamnade vi hvarandra innerligt och uppriktigt. Jag är viss på att vi skola träffas in en gång, sade han, ja, jag är fullkomligt säker om, att när ni en: gång återvänder hem, öfver Paris, så skall jag kunna presentera för er min lilla hustru. Det är intet tvifvel om det, tillade han med tillgjord munte:zhet, likasom för att dölja sin rörelse. Ni känner nu alla mina älskvärda Gvaliteter; när man dertill har gjort en resa i Italien och har så oändligt mycket att berätta, så är det alldeles omöjligt att man kan gå länge ogift: jag är gilt inom åtta dagar, var viss å det! Huruvida denna spådom gått i fullbordan, om det innehåller hans bref ingenting; men att minnet af Maria Grazia likväl icke är alldeles utplånadt ännu, derom vittnar det postseriptum, som silfvil anledning till min berättelse. SLUT.