döden, eller att åtminstone en fara för samhällets eller dynastiens bestånd hade uppstått, om vederbörande icke brytt sig om, utan låtit nedlägga dem. Det är bekant t. ex., att två herrar Ihre och Bergelin lagfördes och dömdes till döden men benådades med flerårigt fängelse, för det de vid en måltid på Gottland, då Konungens skål proponerades, i halfrusigt tillstånd sins emellan klingade med glasen, under den utlåtelsen, att de drucko Gustaf den femtes, skål. Likaså refererades i bidragen, att en till affärer och förstånd afsigckommen adelsman, vid namn Höökenberz, dömdes från Lf, ära och gods, för det han, likaledes i ett enskildt sällskap, uppå förebråelsen ,att han vore en slarf, hade svarat, att det väl blefve bättre när prins Gustaf en gång ankomme till Sverge, samt att samme Höökenberg sedermera, fastän benådad till 1ifvet, i flera år gick med jen om foten på Marstrands fästning och slutligen dog på korrektionshuset härstädes. Dessa och flere bhögmål, såsom det Bryggerska, det Däben-Vegesachska, det mot bonden Johansson med fiera andra, som i Bidragen förekomma, hafva, såsom nämndes, väckt ett naturligt uppseende hos hela nationen, och författaren af Återblicken hade, både för denna omständighet, och i synnerhet derföre, att denna del af lagskipningen säkert kommer att ingå såsom ett hufvuddrag i framtidens historia om Carl Joban, bordt framför allt annat göra sitt yttersta till gendrifvande af det närvarande intrycket. Han bade för sådant ändamål bordt genområ dessa raål och fö a ådagalägga de afsagde domarnes billighet, rättsentighet och nödvändighet i sig sjelfva, samt tillika bjuda till att öfvertyga allmän: eten, att Regenten icke utan stor våda kunnat begagna den makt, som han bade att icke bry sig om de ansifna personernes utlåtelser, utan förordna åtalens nedlärgande; och förf. hade, för att göra detta, bordt söka visa, eller göra sannolikt, buravida några för dyrstien fiendtlica elementer och en sympati för det förjagade kungliga huset vid den tiden funnos I sambället, af den styrka, att hela maktens bestånd kunnat äfventyras, genom att ej möta äfven den mest tillfälliga och ohetydande uppenbarelse af en sådan sympati, äfven från balfrusiga eller afsigkomna personers sida, med all den stränghet, som ligger i eggen af lagens sväd och en drakonisk författning; det komme sedan an på, huruvida de uppgifter, hvarpå en sådan sannolikbet grundades, biefve gillade eller trodda af publiken. Men detta har författaren af Återblicken ej brytt sig om. Han har lemnat hela detta moraliska hufvudstycke i den nuvarande regeringshistorien, tillika med den Lindbomska konspirationen och flera saker, med .ett ord, allt det, hvarigenom hans brödherres personlighet kunde blifva blottstäld medelst en tilläfventyrs ensidig uppfattning, alldeles i sticket, affärdande det med en not på några rader, såsom läsaren längre fram. finner. Ungefär samma förhållande är med 4842 års politik, der för. med en snart sagdt gränslös vidlyftighet utbredt officielia, förut kända och synliga diplomatiska handlingar, för att rättfärdiga sjelfva det politiska parti, som Sverge då tog, och till hvars försvar mycket kan sägas, men på det lösligaste förbigått det, som utgjorde för oss sjelfva hufvudfrågan, nemligen om Finlands återfående i ett sådant ögonblick gjordes til! ett bufvudvilkor för den Ryska alliansen, och om i annat; fall hvarföre så ej skett. Detta innefattar i vår tanka, två brister uti dem annars mycket konstfärdigt och med ett oerhördt besvär gjorda Aterbiicken, och hvilka vi icke kunnat uvdgå att serskildt bemärka. Vi lemna nu ordet åt den insända artikelns Författare. ,BIDRAGEN TILL SVERIGES HISTORIA SEDAN DEN 5 NOVEMBER 4840 OCH ÅTERBLICKEN DERPÅ. Den förstnämnda af dessa skrifter utkom år 4859, förra delen om våren, den sednare om hösten. Dessa pBidrag, gjorde på sin tid stor sensation och ansågos såsom den svåraste anklagelse dittills blifvit framställd emot det sedan år 4840 berrskande systemet, icke derföre, att anklagelsen var hård och bitter, utan derföre att den var lugn och opartisk, sarmat innehöll endast fakta och bestämda uppgifter. Det bade aldrig bordt vara regeringen så angeläget, att försvaga verkningarne af någon mot henne riktad skrift, som af denna, och likväl förblef hela bennes press oaflåtligt stum. Blott elt och annat sidohugg emot den förmodade författaren, hans person och afsigter, rigtades i en och annan ministeriell tidning, men sjelfva arbetet vidrördes aldrig. Nu först, efter fyra års föriopp, utkommer en återblick derpå, eller, såsom skriftens titel är: Historisk-statistisk återblick