nast entre kunde frälsas vidare. Ni bör veta, fortfor hon, och vände sig till Fransmannen, att hon alltid har varit en god och flitig tös, min lilla Maria, Aet kan jag nog säga, så att hon hör det, utan alt rosa henne; der godt vin är inne, behöfver man inte sticka ut grön Gvist). Allt bvad hon hade förtjent i flera år på sitt halmarbete — och det var minsann irte så litet, hade jag förvandlat till hushållslinne åt henne, och till hennes utstyrsel som brud hade vi äfven i annat skrapat ihop allehanda. Jag skyndade mig således uppför trappan allt hvad jag hann; men dörren till hennes rum stod redan i ljus låga och röken vilmade nedåt trappan. Och hyem mötte jag? hvem annars än Maria Grazia och utan det aldra minsta. Men barn! skrek jeg, alldeles förskräckt yhvar är ditt vackra linne? hvar har du din: dukar och lakan? och hvad är det der, du hålle; i handen? Der stod bon nu, försagd och be stört, med tårarne i ögonen; ty hvad var det vä som hon höll? Det var papperen der, och er rosenkrans Och en liten sillverpil till håret, som hon hade fått alltsammans af sin kärastel . . . Och utstyrseln?, frågade Fransmannen ifrigt. ,Utstyrseln? jo, borta var den; inte en tråds ända fick vi räddad! Nu kan hon börja från be gynnelsen, på nytt, och träla för det en hel hoj år, och blir gamla menniskan, innan hon får de färdigt 1300: Tårarne kommo Maria Grazia i ögonen; me: bon tvang Si att småle och sade, liksom til tröst för fostermodren: ) En grön gren, af ek eller olif, öfver ingången a osterierna, betecknar i de mindre italienska stå derna att der finnes vin till salu. K