Aftonbladet – 28 september 1843, sida 1

-— — NN ee RESKAMRATEN j. AF H. P. HOLST. Ett par gitarrackorder läto höra sig i detsamma utanför fönstret. ÅAh, der är han! utbrö! vår värdinna med triumferande min. Ett ögonblick till, så skall ni sjelf få höral — Vi skyndade till fönstret. Månen hade nyss gått upp och betäckte det vida snöfältet framför oss med sitt skimmer, och bergen i bakgrunden tycktes resa sig dubbelt så högt, i den mystiska belysningen. Omkring tio steg ifrån 0ss, stod en högvext, välbygd figur framför oss, med en af dessa solbrända, men ädla anleten, som vi nordbor tycka så mycket om. I våningen en trappa upp öppnades ett fönster på glänt; det var Maria Grazia som bodde der. Han helsade henne vänligt med handen, och sjöng, med en stark, välljudande röst, några små stycken, af ungefär föl jande innehåll: Hur många helsningar jag till dig sänder, Hur mången suck, hvar qväll och när jag vaknar, Hur ofta tankan till dig återvänder, Att räkna upp det, jag förmåga saknar. Så många blommor blomstra fi Då marken, Så många gröna löf har icke fäden, Så många drufvor mogna ej i Parken, Så många ax ej vaggar morgonvinden. Höst följer vår: allt till förändring hastar; Din skönhet — den allena ej försvinner! I Rom och Florens målarn penseln kastar, Försagd, att hennes uttryck han ej hinner. Med hundra gyllne länkar detta bjerta vid ditt är bundet fast på alla kanter. Hvar länk är lika stark i fröjd och smärta ) Se A. B. Mm 222, 223 och 292.