Aftonbladet – 28 september 1843, sida 1

ket om: Seffriva nel pianto, languia nel doloren, men icke minsta bifall — hvad annat skulie jag då gripa till? Jag kunde icke afhålla mig från att skratta åt denna naiva ursäkt; men anmärkte likväl, att jag icke insåg nödvändigheten att väcka mig ur min sömn på hvad sätt som helst. Jo, det är just saken; för mig var det alldeles nödvändigt; ty jag har legat hela natten utan ati kunna sofva en blund, och jag behöfver tala några ord och bålla en liten förnuftig konversation. Skulle ni verkligen tro att denna lilla flicka, denna Maria Grazia, spökar så i min hjerna; alt jag hvarken bar sans eller förstånd i behåll? Hon har rent af förhexat mig; jog tycker att denna natt aldrig vill slutas och att jag knappt kan afvakta det ögonblick i morgon, då jag får se henne igen.n Och detta kallar ni en förnuftig konversation!, afbröt jag hans ordsvall. Nej, bästa chevalier. Tro mig, det är för er, som för mig, det oförnuftigaste; som vi kunna tala om, och jag vill ej heller förspilla ett ord derpå vidare. God natt! Jag hoppas att ni snart följer mitt exempeln Ol det ges ingen mensklig känsla hos er! deklamerade fransmannen. Det är omöjligt att ni är en riktig kristen. Säg mig blott: hvad år blef kristendomen införd i det byperboreiska land, hvarifrån ni är ? . vAnno 830,, svarade jag ganska flegmatiskt, under det jag vände mig emot andra sidan och gjorde min af att somna; men i mitt bjerta beslöt jag, för den unge fransmannens skull, att göra allt nästa morgon, för att få honom härifrån, så tidigt som möjligt.