0 VV MN HU——— S ÅT du gråter! För Guds skull: hvad fattas dig frågade hon mildt och klappade henne på kinde — Du svarar icke? Har du icke mer n förtroende för mig, och är du icke mer den bästa bland alla mina vänner ? O! kalla mig icke så! Jag förtjenar det icke svarade Teresina, under det att tårarne strömmade utåt hennes kinder och hon för snyftningar knappt förmådde tala. Sansa dig, bästa Teresinal bad Maria Grazia, bekymmersamt. Du vet inte hvad du säger. Har jag nånsin gjort dig någonting emot? Har jag icke alltid hållit af dig som en syster, och har du inte hundra gånger sagt mig, att det finnes ingen på jorden, som du älskar mer än mig?x Jo — Jol snyftade Teresina; men jag har hycklat och bedragit idig, du är en engel; du är likaså god, som du är vacker, och det ges ingen sådan som du i hela verlden. Du har älskat mig uppriktigt; det vet jag; men jag är elak — ha, du vet inte hur elak jag är: jag har alltid hatat dig i mitt innersta hjerta. Det är inte sant, Teresina; det är omöjligt inföll Maria Grazia, bestört. )Vid Madonnan Dig, som jag älskat så högt: på dig skulle jag ha misstagit migl, Härvid utbrast äfven hon i här tig gråt och dolde ansigtet i begge händerna. Hittills hade fostermodren stått bredvid som en temligen likgiltig åskådarinna af uppträdet!: hon hade tagit igen sin slända, och tycktes alldeles icke vilja inblanda sig i två unga flickors vänskapsgnabb. Tillfället att komma fram med ett litet ordspråk kunde hon likväl ej försaka. nJa, ja anmärkte hon torrt, under det hon satte sländan i snurrning; det duger icke stort att ha honung på tungan och en rakeknif vid bältet; och den som gör gig till får, blir uppslukad af vargen.n Men Teresina, huru skulle det vara möjligt,n återtog Maria Grazia på nytt, efter några ögonblicks tystnad, och fattade hennes händer.