Aftonbladet – 26 september 1843, sida 3

bon emellanåt lutade sig mera ned öfver sitt hand arbete, var det som om ett par svarta skyar hade för ett ögonblick sänkt sig ned framför ett pi stjernor. Håret var uppfästadt i månsfaldiga fo: flätor och en silfverpil stucken tvärtugenom ku ten. Det låg en så oulsäglig mildhet och from. het utbredd öfver detta anlete; men likafullt tyck. tes ett litet drag vid munnen förråda, att älve: denna himmel ej var alldeles utan moln. Vår värdinna sysslade omkring imedlertid, u rum i rum. Det var en kraitful!, starkvuxe:r qvinna, Och, som det tycktes, närmare fyratic år gammal, med en äkta italiensk fysionomi, vac kra och skarpt uttryckta an!etsdrag och ett pas Öson, som strålade af Munterhet och viälvilj. Jag frågade om hon icke vore rädd att vistas på ett så öde och aflägset ställe, och om hon lefic alldeles ensam här med sin dotter. Ah; ni me nar väl Maria Grszia der svarade hon småleen de; ;inen hon är icke Min dotter, fastän hon vå kunde vara det, hvad åldern beträffar. Vi är icke heller allena här, Gud ske lott Men mir Man for för ett par dagar sedan till Fiorens, de han har en bror, som står sig godt och med besvse fötterna i stigbyglarne, som man säger. Ha säljer halmhattar, skall jag berätta, som inbringa Vackra pengar; godt korn ger godt bröd, det är en klar sak. Hvad mig sjell angår, så har ja blifvit sent gift; det är mina små gossar, som rota der på goltvet. Och en tredje har jag här tillade hon med talande åtbörd, som antydde, at! den tredje ännu väntade att få skåda dagstjuset. fon gat oss denna upplysning med den cakla uppriktighet, som italsenskorna aldrig tveka alt begagna när som heldst, ett sätt, som i början