Aftonbladet – 26 september 1843, sida 3

Lasciate ogni speranza, vol che ntrate!) tycktes mig kunna passa öfver porten äfven här; ty utsidan gaf icke anledning att hoppas det rinsaste derinnanföre. Så mycket angenämare öfverraskades vi, när vi inträddeihvardagsrummet, vid anblicken af en snygghet och en nätthet, som vi icke blifvit vanda att träffa i Italien, emedan Italienarne alltför litet akta derpå. Utmed ett stort braciere (fyrfat), hvars askhöljda glöd spridde en lifvande värme i hela rummet, satt en vacker, fastän ej mera ung, hustru och spann på slända. Bredvid henne var en ung flicka, af utomordentlig skönhet, sysselsatt med flätning al det slags halmarbeten, hvarmed i synnerhet Florens drifver en så förmånlig handel; och på stensolfvet vid fyrfatet lågo ett par svarthåriga barnkultingar och stekte kastanier i askmörjan. FHustrun helsade på oss begge, men fortfor med sin spånad. Vi frågade om vi skulle kunna få nattherberge i ett varmt rum, och någonting att äta. Ja visst,, svarade hon, om herrarne vilja ba lilet tålamod blott och hålla tillgodo med hvad huset förmår. Hon lade nu bort sländan och gick till ett stort linneskåp, hvarur hon framtog duktyg, lakan, 0. s. v. af en bländande hvithet. Afven den unga flickan steg upp, ställde ett par stolar framför fyrfatet och bjöd oss taga plats; alltsammans med ett behag i hvar rörelse, som öfverraskade oss begge. Derefter återtog hon sitt arbete, och jag fick nu tillfälle att ostördt betrakta detta ädelt formade ansigte, denna blomstrande hy, och dessa mörka, herrliga ögon, som beskuggades af långa, korpsvarta ögonhår. När ) Allt hopp försaker, j, som träden in!